onsdag 7 maj 2008

Peo, grånegern




Kommer ni ihåg serietidningen Peo? En svensk motsvarighet till Dennis med den lilla skilnaden att det rörde sig om en familj där föräldrarna hade olika hudfärg, (politiskt korrekt var ordet). Pappan var svart och modern vit, vilket av någon anledning resulterade i att deras barn var grå i skinnet (fråga mig inte hur det hänger ihop). Hur som helst, igår tog jag en fika med Daniel Ahlgren, vilket alltid är lika trevligt. Vi brukar ha mycket nördiga saker att säga varandra. Han visade mig en av de konstigaste serier jag någonsin har sett, och detta var alltså en episod av Peo där dennes lillebror Pontus är väldigt sugen på glass. Som den vänliga själ han är hade han redan gjort en kopia till mig, vilket gör att även de få bloggläsare jag har kan ta del av denna bortglömda kulturskatt.
Nu vet jag inte riktigt hur man såg på sånt här då serien gjordes (den finns publicerad i Peo nr 10 1980), men nog finns det väl en del saker som är högst opassande ingredienser för en barnserie här...

7 kommentarer:

A.R.Yngve sa...

Jo, jag läste Peo som barn. Den var inte speciellt rolig eller vältecknad, men ofta mer eller mindre "weird". Tidningens format var också ovanligt, mindre än en vanlig serietidning.
(Vem 17 gjorde den serien förresten???)
:-S

Anonym sa...

WTF?! Hahahaha! Undrar om manusförfattarna verkligen tänkte på glass när de skrev den....

Håkan / Wakuran sa...

"Nej, tag mig nu!" Heheh!

Ola sa...

Det verkar som om serietecknaren har snedtrippat.

PEO sa...

PEO...serie tidningen som kom efter dennis va en välgjord tidning som min farbror ville få fram till ungdommar i yngre åldern *Barn* och han fick peo att överleva i väldigt många år, tack vare honom fick vi leva oss med peo i hans äventyr och att säga att tecknarn är snedtrippat och så vidare är ju bra omoget * pekar på "" Ola said "" jag växte upp med peo och tecknarn och det är en underbar människa med massor av fantasi och idér och jag kan inte förstå hur folk man mot säga sig en tidning som uppskattades av många barn runt om sverige på 1970 talet och jag kan förstå nu av era komentarer om denna tidning att just ni hade verkligen betong i sandlådan.........mvh / Peo

Jimmy Wallin sa...

Jag läste också Peo som barn, med stor behållning vill jag tillägga.
Tyvärr är det inte alla serier som åldars med värdighet och så är väl fallet med just denna episod. Hade det här manuset skrivits idag så hade det aldrig fått tryckas, det märks att den är en produkt av en mer "oskyldig" tid.

Jag tycker att det är synd att det finns så lite skrivet om denna serie då det helt klart är många som har ett intresse i att lära sig mer om den, oavsett om det är av nostalgiska skäl eller för att man upplever serien som "konstig" såhär 20-30 år efteråt. Själv hade jag inte tvekat att skriva en artikel bara jag hade lite mer kött på benen. I ärlighetens namn vet jag egentligen ingenting om serien.

Om du ("Peo") känner att du har någon information eller minnen som du vill dela med dig av gällande serien eller din farbror får du gärna kontakta mig privat, enklast genom att skicka ett mail (herr_wallin@hotmail.com) eller ringa mig på 040-6614074 under kontorstid.

Anonym sa...

Peo var ju dock en serie för små barn, vilka förmodligen inte gör samma "snuskiga" associationer som vi vuxna.