Folk som liknar mig...

Emellanåt får jag höra att jag ser ut som olika personer, senast idag fick jag ett mail från en kompis som hade sett min svarta dubbelgångare på en repris av "Dr. Phil". Samme kompis har tidigare liknat mig vid Erik Haag.
det är inte alltid jag kan hålle med om de olika liknelserna.
Idag tänkte jag ägna min blogg åt att presentera några av mina favoritliknelser.

1. Fredde Granberg
Under det tidiga nittiotalet var mannen en av mina stora idoler, jag kanske bör tillägga att jag inte var särskilt gammal då.
För ungefär ett halvår sedan var han med i teveprogrammet "Så ska det låta", vilket resulterade i löpsedlar över hela landet, (karln hade nämligen passat på att visa röven på bästa sändnigstid). Löpsedlarna pryddes av rubriker i stil med "Stjärnans stjärtkupp", "Nakenchock" samt ett foto på mannen ifråga.
Själv upptäckte jag detta foto när jag skulle lämmna min son på dagis. När vi gick förbi den lokala närbutiken pekade han ivrigt mot den och sa" Titta pappa! Det är DU!". Han var helt övertygad om att det var min nuna som prydde löpsedlarna, och minsann, fanns det inte en viss likhet.
Någon vecka senare befann jag mig på ett tåg till Karlstad. På väg till restaurangvagnen stannades jag av en äldre dam som var märkbart irriterad. Med pekfingert i luften frågade hon mig om det verkligen var nödvändigt att visa rumpan i teve, det rörde sig ju trots allt om ett familjeprogram!
Först förstod jag inet alls vad hon menade men sedan gick det upp ett ljus för mig.
Jag beslöt mig för att att skriva ett brev till herr Granberg med en vädjan om att han skulle ändra sin frisyr så att folk skulle sluta blanda ihop oss. Men det är jobbigt att skriva brev så jag orkade inte med det. Istället beslöt jag mig för att själv uppsöka en frisör men även det var för jobbigt för att jag skulel orka genomföra det.
Nu har mitt hår blivit så långt att jag har det hästsvans, vilket herr Granberg inte har (såg honom på TV senast igår, han lekte med en plastfitta i Kanal 5). Nu ärd et nog ingen som blandar ihop oss längre. Fast hade jag fått chansen hade nog jag också visat röven i "Så ska det låta".

2. Nikolaj Vasiljevitj Gogol
När jag under förra bokmässan besökte en förlagsfest på restaurangbåten Rio-Rio i Göteborg var jag med om en av de mest underliga liknelserna hittills.
Jag har precis köpt mig en öl och ska gå upp till mina vänner på däck då en total främling kommer fram till mig och lägger armen runt mina axlar. Sedan viskar han förföriskt i mitt öra: "Du ser ut som Gogol. Jag gillar det".
Det är inte varje dag man liknas vid en sedan länge död rysk författare, sug på den va! Att någon dessutom använder det som en raggningsreplik övergår mitt förstånd.

Nytt tevespel!

Igår fyllde jag år, sjugosju stycken närmare bestämt.
Hade nog inte nämt det om det inte vore för en sak, min kära flickvän hade dagen till ära införskaffat ett Nintendo Wii åt mig. Har funderat på att ett sådant ett tag nu men aldrig känt att jag haft råd till det, det problemet hade tydligen inte Angelika.
Under kvällen skuttade jag runt framför teven med de trådlösa kontrollerna i händerna och utövade diverse digitala sporter. Till följd av detta har jag nu en ryslig träningsvärk i armarna. Då jag är rätt lat av mig, och dessutom haft stillasittande arbeten de senaste sex åren, är jag inte van att röra på mig på det sättet.
Om jag inte haft deadline imorgon hade jag nog suttit hemma och spelat "Marvel Ultimate Alliance" nu.

T-rex lever!

Modellbygge är en gammal hobby som jag börjat med igen på senare tid.
På bilden ser ni en liten modell jag byggde i lördags, på mins son inrådan blev det en dinosaurie.
Stommen är konstruerad av ståltråd, tidningspapper och maskeringstejp.
Skelettet har jag sedan klätt in i papperslera (införskaffad på Panduro Hobby).
Ögonen är gjorda av enkla träpärlor, tänder och klor av sönderklippta påsförslutare från Konsum. Efter att leran torkat ordentligt målade jag figuren med en tjock guasch jag blandat till av akvarellfärg.
Nästa ehlg ska jag bygga en matchande Brachiosaurus.

Morgongåva

Den här retuscherade seriesidan låg på mitt ljusbord när jag anlände till ateljen nu på morgonkvisten. Jag misstänker starkt att det är Malin Biller som har varit i farten,(själv hade jag nog använt mig av photoshop för att få det att se mer "äkta" ut). Må så vara att serien inte är helt rumsren men den gjorde att min dag blev lite roligare i alla fall.

Önskelista

Nästa vecka fyller jag år, då vill jag ha en sån här.

Möten

För ett tag sedan var jag i Karlstad och undervisade i serieberättande vid universitetets konstenhet. Eleverna fick i uppgift att göra serier på temat "Möten" och dessa ska nu samlas i bokform.
Det är inte utan att man blev lite smickrad när eleverna bad mig att göra omslaget till boken.

Den där jävla Nickan!

Vafan, så här kan man väl inte göra!
Nickan Jonasson har slutat blogga, jag är helt jävla förfärad.
Hans blogg var den enda som jag egentligen brydde mig om att läsa, alla andra bloggar kan gå och dra något gammalt över sig.
Nickans bitska texter har många gånger förhöjt tråkiga arbetsdagar för mig.
Jag minns speciellt en text där han skrev hur hans son liknade sin fars penis vid den folkkära utomjordingen E.T. Fasen vad jag skrattade när jag läste den! Nu kommer jag aldrig att få läsa den igen eftersom Nickan avslutat sitt konto hos blogspot.
Som tur är har karln hemsida i alal fall, och han är fortfarande medlem på comicspace.com där kan man även läsa några av hans serier på engelska.
Vet inte vad jag ska göra nu, får väl tröstrunka eller köpa mig ett sexpack folköl eller något i den stilen.

Apkonster

Ännu ett hjälteporträtt, denne gång som Lord Greystoke himself. Jag har alltid varit avundssjuk på Tarzan som får umgås med apor dagarna i ända.
När jag var barn så fanns det en "språkskola" i Tarzantidningen, på insidan av omslaget kunde man lära sig vad olika saker hette på apspråket. Inför en resa till Borås djurpark 1986 så råpluggade jag apspråk för att kunna prata med chimpanserna. Jag blev väldigt besviken (och förolämpad9 när de inte brydde sig om att svara på tilltal.
Idag har jag mest suttit och kollat på tecknad film på youtube, borde verkligen ta mig i kragen och börja jobba.

I rättvisans tjänst

Imorgon är det biopremiär för den tredje filmen om min gamle barndomshjälte spindelmannen och jag har svårt att dölja min förtjusning.
Jag har alltid hyst en inre dröm om att själv bli maskerad brottsbekämpare en dag, tyvärr så lämpar sig min fysionomi inte för färgglada trikåer.

Varulvar! Häxor! Mjölkharar!

För första gången har jag skrivit manus till en annan serietecknare.
Den gode vännen och kollegan Axel Trumpfheller har gett fysisk form åt mina fantasier. Nu i helgen släpps vårt Lantsihäfte "Ingen talar om Lars" på SPX i Stockholm.

"Ingen talar om Lars" baseras på en relativt okänd skröna från Skövdetrakten. Jag bar historien inom mig i nära på tio år, berättade den emellanåt i olika radioprogram eller på scen men hela tiden ville jag helst av allt göra en serie av den. Problemet var bara att jag aldrig riktigt fick det att funka. Jag har tappat räkningen på alla de påbörjade versioner som jag valt att förkasta. Senaste gången jag försökte göra en serie av det var 2003, då kom jag så långt som till tio skissade sidor innan jag gav upp. Lars hamnade åter igen i malpåsen och den här gången verkade det som att han aldrig skulle kunna ta sig upp ur den.
Men så en dag, för ungefär ett halvår sedan, tog jag en fika med Axel. Då vi båda har ett intresse för gammalt skrock och folktro passade jag på att dra historien om VargaLars för honom. Dagen efter ringde han upp mig och frågade om vi inte skulle göra en serie av skrönan. Jag måste erkänna att det tog emot lite först, det är svårt att släppa ifrån sig historier som man håller så varmt om hjärtat. Någon dag senare så tog vi en ny fika och Axel visade sig ha många bra idéer på hur man skulle kunna lägga upp det hela. Han tillförde mycket till serien, det blev en helt annan (och bättre) serie än om jag gjort den på egen hand.

För de som kommer att besöka SPX så finns "Ingen talar om Lars" och trettiofyra andra lantisar till försäljning i Seriefrämjandets monter. Inom kort kommer man även att kunna köpa den genom Seriefrämjandets hemsida.

Felmedecinering

Idag lyckades jag ta fel på mina allergitabletter och kattens p-piller.
Undrar om det får några bieffekter? Jag kanske vaknar upp med sex bröstvårtor imorgon...

Tillåt mig presentera Daniel Lennèer

Daniel Lennéer, en gammal kompis och kollega, släpper sitt första album i dagarna.
"Party med pluto", som verket heter, kan beställas från förlagets hemsida: www.manavskugga.se
Serien har tidigare publicerats i en kortare version i ett av Daniels egna fanzines, för övrigt det bästa fanzine han har gjort.

Jag lärde känna Daniel genom en klasskompis för tio, eller kanske rent utav elva år sedan, innan dess hade jag aldrig träffat någon som liksom jag var intresserad av att teckna serier. Mina tidigare skolkamrater hade mest varit intresserade av innebandy eller att slå mig med trubbiga föremål.
Daniel är en trevlig prick med minst hundra bollar i luften samtidigt.
Utöver serier så sysslar han även med animationer, rollspel och andra nördiga prylar.
Dessutom samlar han på autografer från Star Wars-filmerna, (favoriten är dvärgen som spelade Jabba the hutts svans).

Om man vill höra hur Daniel låter så finns det en radiointervju med honom på Radio Skaraborgs hemsida:

http://www.sr.se/cgi-bin/skaraborg/program/artikel.asp?ProgramID=358&Artikel=1184538

På samma sida finns även två andra intervjuer med serietecknare från västgötabyggden.
När jag lyssnade igenom dem blev jag lite ledsen för att jag tappat så mycket av min dialekt.

Häxan i skogen

Idag fick jag äntligen provtrycket av Lina Neidestams Lantishäfte "Häxan i skogen", en alldeles förtjusande liten sak som jag hoppas att läsarna kommer att uppskatta.
För er som inte vet vad "Lantis" är för något så kan jag kortfattat beskriva det som "en grej jag sysslat med de senaste fem åren", vill man ha mer info än så är det bara att ebsöka www.serieframjandet.se
"Häxan i skogen" samt en rad andra nya lantisar komemr att finnas till frösäljning på årets upplaga av SPX på Stockholms kulturhus.
förvänta er dock inte att träffa mig där, jag har varit i Stockholm en gång redan. Någon måtta får det vara.

Abd-Ur-Rama 1907-1960

Inspirerad av ett foto från Bo Sjökvist underbara bok "Bland strippor och fakirer", utgiven av Vertigo förlag 2006.
Någon gång måste jag göra en serie i cirkusmiljö, Tod Brownings "Freaks" på Kiviks markand eller någon i den stilen.

dagens arbetsskörd.

Min kompis Germund har nyligen axlat redaktörsposten för ett antal olika Egmonttitlar. Det är inte alltid det lättaste att komma in som ny i redaktörsvärlden (tro mig, jag har prövat).
Till sitt första nummer av tidningen "Ernie" behövde han en illustration till sin ledare och ringde upp mig.
Resulatet syns här ovan.
Utöver detta har jag suttit i olika möten och arbetat vidare på affischen åt Malmö stad.