Sommaren = tillfällig bloggdöd

Det lär nog bli ganska lugnt på bloggfronten de närmaste veckorna. Jag har en del jobb att stå i, flera deadlines att hålla, ett imponerande antal fakturor jag måste skicka ut (den tråkigaste processen med frilansjobb), bokföringen ska göras, deklarationen likaså. I min mailbox finns över etthundra olästa mail måste gås igenom och besvaras. På måndag börjar jag dessutom arbeta på Staffanstorp Konsthall för fjärde sommaren i rad. Förhoppningsvis har jag hunnit beta av en del av de mest akuta sakerna på min att-göra-lista innan dess. Det är möjligt att jag kommer att lägga upp lite småsaker på bloggen med räkna inte med någon större aktivitet här under den första halvan av Juli.

Nu skulle jag egentligen vilja avsluta det här inlägget med en stämningsfull sommarbild, men då jag inte har någon sådan på lager får det bli en på Agent Corrigan istället. Om ni blir nyfikna på var den kommer ifrån och hur den kommer att publiceras får ni allt hålla er till tåls ett par vekor till.

På återseende!

Tre ordspråk

Det här skulle jag egentligen ha lagt upp för länge sedan men minnet är alldeles för kort.
Förra året gjorde jag ett uppdrag för det anrika teveprogrammet Vi i femman. Jag illustrerade ordspråk och de tävlande skulle lista ut just vilka ordspråk det rörde sig om. Tyvärr såg jag aldrig programmet så jag har ingen aning om ifall de gissade rätt eller inte. En sak som jag tyckte var kul är att jag lyckades få in en referens/hyllning till Monty Python i programmet.

Veckans marknadsfynd!

Ett loppisfynd utan like

I lördags tog jag sonen i handen och begav mig till barnloppisen i Folkets Park. Barnloppisarna annordnas av Malmö Kommun och går till så att barnfamiljer erbjuds gratis loppisplatser under förutsättning att det är just ett barn som sköter försäljningen. Det är sällan jag gör så mycket fynd som på just dessa loppis, bara i år har jag släpat hem fantastiska saker som gamla tevespel, dvdfilmer, actionfigurer, muppar av pvcplast och en rad andra livsnödvändiga prylar. Denna gång hittade jag dock något som fick alla tidigare fynd att blekna i jämförelse - sällskapsspelet Fantomen! Det kändes som att jag hade den heliga Graal framför mig. Jag har varit grymt nyfiken på det här spelet ända sedan jag såg en hastig skymt av det för tjugofyra år sedan. Nu stod det där framför mig i all sin prakt.
Även om jag inte testat spelet ännu är jag sjukt nöjd med mitt köp, så pass nöjd att jag känner att jag bara måste dela med mig av den snygga spelplanen. Samma karta fanns en gång i tiden att köpa genom Fantomentidningen, men det här är första gången jag ser den. Originalmålningen hänger på Egmonts kontor i Stockholm och lär tydligen vara väldigt stor.

Någon som känner sig upplagd för ett parti Fantomen i sommar?

Jag har förlorat hoppet om mänskligheten

När jag skriver det här är jag alldels skakig och upprörd.
För en halvtimma sedan gick jag ut i köket för att brygga mig en kopp stärkande kvällskaffe. När jag stod där och mätte upp de malda bönorna kastade jag ett öga ut genom fönstret och såg då en blödande man som låg på knä bredvid en cykel. Jag ryckte åt mig mobilen och rusade ut så snabbt benen bar mig. Även om det tar mindre än en minut från lägenheten ut på Karlskronaplan kändes det som en evighet, jag trodde aldrig jag skulle komma fram. Tillslut stod jag i alla fall där, öga mot öga med en blödande främling. Mannen var vid medvetande men något förvirrad efter ett kraftigt slag mot huvudet, han blödde kraftigt från panna och näsa. Hans knän och armbågar hade dessutom fått sig ett par rejäla skrubbsår. Jag hjälpte honom att få stopp på blödningen i pannan och ringde efter ambulans, (pinsamt nog lyckades jag slå fel nummer först). Hela tiden gick folk förbi oss på bara några meters avstånd, men även om de tittade ack så intresserat var det ingen som en som på tanken att hjälpa till eller ens fråga vad som hänt. Tvärs över gatan satt två killar utanför en grillkiosk och tittade på medan de smuttade på sina uppfriskande läskburkar, i husfönstren runt omkring såg jag en rad ansikten som följde hela händelseförloppet med samma intresse som om det rörde sig om en stor tv-händelse, inte ens mina egna grannar brydde sig om att lämmna huset för att ge oss en hjälpande hand. Till slut så dök det upp en grupp förbipasserande kvinnor och engagerade sig i det hela. Som en extra bonus var en av dem sjuksköterska och visste precis vad som ska göras i sådana här situationer.
När ambulansen väl kommit och tagit hand om den skadade hade vi storpublik, det skulle inte alls förvåna mig om någon av dem hade popcorn med sig.

Edit: Min son hälsar att man alltid måste hjälpa männsikor som skadat sig, så nu vet ni det.

Tidö slotts seriemuseum - teaser 2

Nu är jag så gott som färdig med den presentationsbilden till Tidö Slott, det blir den största teckning jag gjort på mycket länge och jag har haft väldigt roligt när jag tecknat alla klassiska seriefigurer. I nuläget är det inte mindre än 117 karaktärer i bilden men jag ska allt försöka hinna med att klämma in några till innan skylten går till tryck. Nej,hör ni, nu räcker det med bloggande för idag. Jag har jobbat hela natten med andra deadlines så nu tycker jag att jag förtjänar en rejäl tupplur. Sedan ska jag försöka hinna med att gå igenom min mailbox, varför är det alltid så att det strömmar in mail när man inte har tid att läsa dem?

Stressade fredagshälsningar

/

Jimmy

Varför, varför varför!?
Någon i Hollywood måste verkligen hata mig.

Smurfnytt

Så här ser de alltså ut, Buttersmurfen, Gammelsmurfen och Klumpsmurfen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här.

Thor in action

Hittade det här klippet och kände att jag bara måste dela med mig av det.

Veckans värsting: Bat-Mite

Bat-Mite är, (tillsammans med Ace the Bat-Hound) en av de mest udda inslagen som någonsin förekommit i den mörke riddarens värld. Bat-Mite kommer från en annan dimension och påminner en hel del om Stålmannens nemesis Mr Mxyzptlk, med den lilla skillnaden att Bat-Mite avgudar Batman och hittar på en massa fuffens bara för att få en chans att se sin hjälte in action. Detta gör att man inte riktigt kan klassa Bat-Mite som en skurk, för det finns ingen ondska i honom. Man skulle lättast kunna beskriva honom som världens jobbigaste fanboy, värre än universums alla Michael Jacksonimitatörer på en gång.
Jag hoppas verkligen att Christopher Nolan tar sitt förnuft till fånga och låter Bat-Mite vara med i nästa Läderlappsrulle, att ha en evigt leende Bat-Mite vid sidan av Christian Bales mumlande Batman skulle onekligen se väldigt roligt ut.

Nu har det gått en hel vecka utan uppdateringar på bloggen, det var ju inget vidare. Min arbetsbörda är fortfarande relativt gigantisk men jag börjar se ljuset på tunneln. För bara någon vecka sedan arbetade jag så gott som varje vaket ögonblick, nu har jag lyckats skära ner arbetspassen så att jag åtminstonde hinner äta ordentliga måltider och duscha någon gång emellanåt. Här om dagen lyckades jag till och med pressa in en öl med mina kära vänner Rene Engström och Rasmus Gran. De har startat en gemensam webbserie där de skildrar sitt distansförhållande, jag tror att det kan bli riktigt intressant att ta del av deras gräl och kärleksförklaringar. Nyfikna personer hittar serien HÄR

Nördiga nyheter från filmvärlden

De första konceptbilderna på Captain America ser lovande ut. Även om de ändrat dräkten en del så känns den som något som skulle kunna funka i stridens hetta. Gisningsvis är det här den dräkt som kommer att användas i filmens inledning under det stora kriget, jag skulle inte alls bli förvånad om den ersätts av en ny design en timma in i filmen.

Något som däremot inte alls ser lika tilltalande ut är Hank Azaria i full Gargamelutstyrsel.

Varför måste man hela tiden rucka så på smurfkonceptet? Jag tyckte det räckte med Hanna-Barberas teveserie som inte hade ens en bråkdel av den charm som finns i Peyos originalalbum. Nu går man ett steg längre och placerar smurferna i New York av alla ställen. Det känns bara som att man försöker göra en ny "Alvin & Gänget".

För någon vecka sedan gjorde jag ett gäng bilder för Skånetrafikens sommarkort, idag kunde de avgjutas av skånska Metroläsare. Jag älskar verkligen uppdrag där man man ombeds att göra något med en retrokänsla.