Påfallande många av mina herrbekanta stoltserar med skägg av olika former. Ingen av dem är dock lika hårig som studiokollegan Robin (Johanna Kristansson undantagen). Jag gillar skägg, har alltid haft ett gott förhållande till ansiktsbehåring. När jag var liten hade min far en ståtlig mustasch av Burt Reynoldskaraktär, jag minns den som mycket imponerande. Denna mustasch försvann midsommaren 1984. Jag var fyra år gammal och förstod inte riktigt vad som hänt med farsgubben, det var ju något som inte riktigt stämde med hans ansikte. Vi for iväg ut på den västgötska landsbyggden för att fira traditionsenlig midsommar vid ett torp som en av mina morbröder hyrde. När vi steg ur bilen kom en av mina äldre kusiner fram och hälsade. Min far fick då en fråga om vart han gjort av mustaschen. han strök sin slätrakade överläpp och svarade att den låg hemma i byrålådan.
Jag tog detta påstående på fullaste allvar och började rota igenom byrålådorna så snart som vi kom hem. Men hur jag än letade så kunde jag inte hitta någon mustasch. Det enda mina spaningar ledde till var att jag lyckades irritera min mor genom att åstadkomma en fruktansvärd oreda i hennes tidigare så prydligt städade byrålådor. Efter att operation mustaschletande misslyckats gjorde jag mitt bästa för att försöka övertala min far om att låta mustaschen växa ut igen, men det hjälpte inte. Hans ansikte har varit mustaschlöst sedan dess.
Jag gjorde själv misstaget att raka av mig mustaschen förra vintern, något som jag genast ångrade.
När vi ändå är inne på tema skägg så kan jag passa på att berätta att jag under gårdagen besökte Åke Cato i dennes hem. Vad gjorde jag då där? Ja, det ska ni snart få bli varse...
3 kommentarer:
Vad heter den söt bichon frisén?
För det är det väl?
Själv har jag två som förljuvar mitt liv, Tim och Max.
Jag har ingen aning om vad Robin är för ras. Nästa gång han dyker upp i studion ska jag fråga honom.
Han visade sig vara något som lät som Lagotto romagnol
Skicka en kommentar