Den här bilden har jag inte så mycket att säga om, det var två år sedan jag gjorde den och den bjöd inte på något större motstånd. Färgläggningen överlät jag på min medredaktör Jakob Hallin. Jag tyckte att den skulle ha en enkel färgläggning med två nyanser av samma färg, förslagsvis blått. Som ni ser tyckte Jakob detsamma.

Little Orphan Annie

Jag älskar Harold Grays sätt att rita ögon, de där stora vita ovalerna ger en lite kuslig stämning, ungefär som att alla hans figurer skulle vara zombies. Själva grundteckningen var inga större problem att fixa till, man behöver inte vara någon stor tecknare för att ta sig an Annie, seriens storhet låg alltid i manusen. Eftersom teckningsarbetet gick så lätt tillät jag mig att expermineterade med färgläggningen. Annie och hunden Sandy är kolorerade med pastel medan bakgrunden är en akvarell på ganska dåligt papper. Efter att ha scannat tuschteckningen separerade jag figurerna från bakgrunden. Jag har lagt ihop allt i photoshoplager med de två figurerna överst med pastelteckningen under. Därpå följer ett heltäckande brunt lager med väldigt låg opacitet och sedan kommer bakgrundens tuschteckning. Här har jag valt att ändra allt svart till brunt så att figurerna blir mer framträdande. Längst bak ligger självklart akvarellen. Ni som är bekanta med programet förstår vad jag menar.

Ännu en sen uppdatering, arbetet med seriefestivalen ISV har slukat all min tid. En trevlig nyhet är att vi äntligen fick ut ett nummer av Bild&Bubbla, därtill ett nummer som jag känner mig väldigt nöjd, (rent utav lite stolt) med. För att fira detta tänkte jag lägga upp några illustrationer jag gjort för denna blaska. Först ut är "Alley Oop" av Vince T. Hamlin. Jag behöver väl knappast påpeka hur kul det är att göra den här typen av illustrationer.

Nu var det en vecka sedan jag uppdaterade bloggen senast, tiden har inte riktigt räckt till (inte för att någon har klagat). Förra veckan höll jag workshops på Malmö konsthall och invigde utställningen som jag och Fredrik Strömberg knåpat ihop på bibliotekets serieavdelning. Samma dag testade jag för första gången att kallbada, vilket var mycket uppfriskande (såg en del underlig fysionomi i bastun).
Nu till helgen är det dags för festivalen "I seriernas värld". Jag kommer att hålla låda på scen vid två tillfällen. Dels ska jag intervjua Johanna Kristansson och dels ska jag leda en diskussion om seriefilamtiseringar.
För mer info om festivalen hänvisar jag till hemsidan www.isv.se

Bittra tankar

För två år sedan dog en kär vän till mig i fullständigt idiotisk trafikolycka. Han blev påkörd av en motorcykel som kördes av en total idiot, som inte bara saknade körkort och var alkoholpåverkad utan dessutom körde svarttaxi i 180KM/H!
Rättegången avslutades nyligen, jag läste en tidningsartikel där reportern beskrev den som "sorgligt skött", och jag kan inte annat än att hålla med. Föraren hade ihjäl två männsikor i kraschen och skadade en tredje så allvarligt att han fått men för livet. Vad tror ni att denna vettvilling dömdes til då? Svaret är 18 månaders fängelse och 25000:- i böter till den överlevande killen! Ett billigt pris för den skada han åstadkommit. Som om inte det vore nog så har killen fortsatt att köra bil och motorcykel efter olyckan, trots att han fortfarande saknar körkort. Han har någon underlig förklaring till att han blivit fråntagen sitt körkort på felaktiga grunder och därför tycker att han är i sin fulla rätt att köra så mycket han vill. Han tycker inte heller att olyckan är hans fel utan hävdar att han inte minns något av den.
Jag kommer antagligen att ångra att jag uttrycker mig såhär men det enda den snubben harv rätt till är en smäll på käften.

DEN OTROLIGE ÄVENTYRAREN DRICKER KAFFE

Har legat sjuk i helgen och tyckt synd om mig själv. Är inte i form för att skriva något hysteriskt roligt inlägg utan letade istället fram en halvtaskig serie jag gjorde för något år sedan. Själv så gillar jag titeln bäst.

Jaha, säger ni. Vad är det här nu då?
Det är Godzillas franska kusin säger jag med en självbelåten min.
Vad ska det vara bra för då? säger ni nedlåtande. Ni får väl gå till Malmö stadsbibliotek och kolla den 11:e November! Fräser jag tillbaka, innan jag med bestämda steg lämmnar rummet. Jag slår igen dörren mycket hårt efter mig.

Idag avslöjades vem som vunnit serietävlingen i tidningen Punkt.se
Det blev inte mitt och Axel Trumpfhellers bidrag "De ohyggliga" som kammade hem vinsten. inte heller vad det studiokamraten Malin Billers "Biller". Den stolte vinanren heter Franz Ung och kan nu stoltsera med att hans serie "Franz" numera är ett fast inslag på tidningens seriesida.

Att Jag och Axel inte vann tävlingen betyder inte att vi lägger ner serien. Den lever och frodas. Nyfikna kan läsa bitar av den på bloggen www.deohyggliga.blogspot.com ibland uppdateras den till och med.

En livs levande T-rex!

Min studiokamrat Hedvig bad mig "göra något fint" i hennes gästbok, föga förvånande blev det en dinosaurie.
Jag skulle inte ha något emot att sitta hemma och teckna urtidsdjur hela dagarna.

Det smittar av sig!

Fick detta vackra foto skickat till mig av min gamle vän Magnus. Han har lagt in sexbilden på mig och Bert som bakgrundsbild på alla datorer på Falköpings mejeris kundtjänst. Sån publicitet kan inte köpas för pengar!
Jag lärtde känna Magnus 1996 då vi båda jobbade på Skara Sommarland. Jag jobbade som karikatyrtecknare och han sålde t-shirts och allehanda krimskrams i en liten affär. När jag hade tråkigt brukade jag gå bort och störa honom. Ibland plockade vi blommor som vi gav till personalen på Burger King. En gång spred vi ut ett rykte om att en orm hade smitit från det lokala tropikcentret och smugit sig ner i en handväska. Vi tyckte att det var väldigt roligt, ända tills en stor bodybuilder dök upp och hotade oss med stryk för vårt lilla tilltag. Då fick vi hitta på andra saker för att roa oss.

Det finns ingen ände på vad man måste kunna teckna i det här yrket. Tidagare har det varit piratskepp, fågelhundar och Bill Gates, nu är det motorcyklar som gäller.

Alla dessa fans...

Fick ett mail om att bloggen låg länkad på www.buzz.bazooka.se När jag kollade upp det visade det sig att det var bilderna på min obscena t-shirt som lockat folks intresse. Det var smickrande att ta del av kommentarer som "hahhaha fan va brau!", "han är ju rolig.. å så rolig han är.. på riktigt" och "Vem FAAN är Jimmy??".
Men när någon sedan påstår att det hela är fejk tar jag lite illa upp, om man fejkar ett sånt foto är det ju inte roligt! Och vem är det egentligen som påstår att jag gjort samma sak med Gudrun Schyman? Är det någon som skojjar eller som påstår att de känner mig för att få lite cred? Jag har aldrig träffat Gudrun, men vi hade säkert gjort oss bra på bild tillsammans.
Frågan är hur jag nu ska toppa det här, helt plötsligt har jag 38 fans att ta hand om...

Den här bilden...

...kommer inom kort att dyka upp i de olika gratistidningarna och på olika internetforum. Den används som reklam för en seriekurs som säkert är jättebra, även fast jag inte har något att göra med den.

Den beryktade T-shirten funkar lika bra på okända människor också, som t.ex. min flickväns lillasyster eller en överförfriskad kvinna som däckat i Aftonbladets monter under bokmässan.

Jimmy vs. the svenska kändisarna rond 1.

Som ni själva kan se så hade jag barnsligt roligt på års bokmässa (om man bortser från det är med Druggebajset då). I specialdeisgnad T-shirt lät jag mig fotograferas med olika kändisar. Vad som förvånade mig mest var att Kristi Brud ställde upp, hon ska ha cred för det.
Fast det roligaste är ändå bilden med Agneta Sjödin där vi har "nullat". För den som inte visste det är "nullat" lite gulligare och inte lika kladdigt.