2007 i siffror

Under året som har gått har jag:

Illustrerat 7 böcker.

Tecknat motiv till 2 stora affischer.

Hållt 15 workshops i serieteckning.

Haft 8 föredrag.

Varit redaktör för 2 böcker.

Gjort 1 målning åt Neil Gaiman.

Skrivit 100 blogginlägg och ungefär lika många seriestrippar.

Vad vore en blogg utan en julhälsning.

Från byrålådan

En Tardiimitation med nästan fem år på nacken, känns fortfarande rätt okej stilmässigt, även om motivet inte är särskilt dramatiskt.

Hårda paket

Bilden får tala för sig själv

En apgangster

Vad kan egentligen passa bättre en kylig decemberdag?

Jönköpings hjältar

Jag har fått ett erbjudande om att hålla workshop i Jönköping på temat "Hjältar" nästa år. Det var två saker som gjorde att jag tackade ja, dels tycker jag att Jönköping är en trevlig stad och dessutom gick jag igång på temat. Det kommer dock inte bara att röra sig om superhjältar, men det passade bra till illustrationen. Under en hel vecka kommer de unga kursdeltagarna att lära sig allt om olika hjältar, från litteraturen, historiska personer m.m. Jag tar hand om seriebiten och hjälper dem att skapa egna hjältar. Jag hade älskat en sån här workshop när jag var tolv.

Två saker värda att nämna

1. Här om dagen var jag på konsert med Carl-Johan Vallgren, vilket var precis så trevligt som det låter. Den gode muiskanten pekade ut mig som sin efterblivne kusin vilket också var väldigt trevligt (även om det låter underligt).

2. Jag och en studiokamrat bokade tid för tarmsköljning åt en gemensam vän. I flera dagar gick vi och småfnittrade/gapskrattade åt vårt lilla tilltag. Igår fick vår kamrat ett mail från tarmsköljningskliniken där de meddelade att han var inbokad för en rejäl rensning i april. Problemet var bara att han inte uppskatatde skämtet utan tog illa vid sig. Då skämt aldrig är roliga om någon blir ledsen av dem ser jag detta som ett stort misslyckande. Det är rent utav så att jag skäms litegrand.

Vi tar en till

Ännu ett bortglömt alster från Jim Combo.

Skåpmat

För några år sedan utannonserade Metro en stripserietävling, jag och en ateljekompis slog våra kloka huvuden samman och skapade serien "Redax" under psuedonymen "Jim Combo". Vi var övertygade om att det här var precis vad en tidning som Metro behövde, en modern strippserie med en ung tjej i huvudrollen. Dessutom utspelades det hela på en tidningsredaktion. Kunde det bli bättre? Hur som helst så la vi ner väldigt mycket tid på tävlingen utan att ens vara i närheten av att vinna. Och med tanke på kvalitén på en del av de bidrag som faktiskt publicerades i tidningen så tog vi det lite som en förolämpning. Serien hamnade i byrålådan och har legat och samlat damm sedan dess. Vid en omläsning tycker jag själv att enEn del av våra strippar fortfarande känns helt okej medan andra inte funkar alls.

Ett rent mästerverk!

Den här månaden åker jag och mina kära kollegor Stina och Johanna runt på en liten turné bland Malmös skolor. Vi undervisar mellanstadieelever i serieteckning, vilket är väldigt en trevlig men samtidigt ganska ansträngande sysselsättning. Vår uppgift är att entusiasmera de unga eleverna och få dem att förstå grunderna i serieberättande, något som inte alltid är det lättaste. Emellanåt stöter vi på små stjärnskott, titat baar på bildexemplet här. Varför envisas jag egentligen med att försöka göra serier när det finns tolvåringar som är så mycket bättre. Den här killen äör ju smått genial! Man skulle kanske skicka in den här sidan till Galago...

Nosferatu

Har varit pappaledig ett par dagar då sonen legat sjuk i vattkoppor. Då han inte haft något ont utav sin åkomma har vi tillbringat tiden med att göra de saker jag tycker bäst om här i livet, titta på film, läsa böcker och rita monster.
Nosferatu är fortfarande filmhistoriens bästa vampyrrulle, bara så att ni vet det.

Spirou

Den här blev lite som en önskedröm för mig. Vem har inte drömt om att teckna Spirou? Det här är visserligen det närmaste jag någonsin kommer "the real stuff" men det kändes väldigt kul att sätta tänderna i ett sånt här jobb. Jag ville ge den en känsla av klassiskt albumsomslag och jag inbillar mig att det lyckades rätt bra. Artikeln är skriven av Fredrik Strömberg och handlar om synen på färgade i Spirous äventyr, vilket förklarar de båda pygmeérna i bakgrunden. För övrigt kan jag nämna att jag retuscherat bort de båda vildarna från den version jag har i min portfolio.
Är det här fjärde posten på en timma nu? Jag har tappat räkningen.

Morgondagen tillbringas i Köpenhamn tillsammans med den gode vännen Axel.

Manga

Om jag inte minns fel var det här en av de första illustrationer jag gjorde för Bild & Bubbla, tecknad under min härliga pappaledighet för ett gäng år sedan. Det enda jag egentligen har att säga om bilden nu är att den är rätt ful. Jag har gjort ett gäng sådana här gruppbilder nu (senast till ISV07) och har tröttnat på det lite enformiga motivet. Även denna bild är färglagd av Jakob Hallin. Jag gjorde en annan mangaillustration till samma nummer som var mycket bättre, så pass bra att jag återanvände den som illustration till min artikel i årets upplaga av Kulturtidskriftskatalogen.

Den här bilden har jag inte så mycket att säga om, det var två år sedan jag gjorde den och den bjöd inte på något större motstånd. Färgläggningen överlät jag på min medredaktör Jakob Hallin. Jag tyckte att den skulle ha en enkel färgläggning med två nyanser av samma färg, förslagsvis blått. Som ni ser tyckte Jakob detsamma.

Little Orphan Annie

Jag älskar Harold Grays sätt att rita ögon, de där stora vita ovalerna ger en lite kuslig stämning, ungefär som att alla hans figurer skulle vara zombies. Själva grundteckningen var inga större problem att fixa till, man behöver inte vara någon stor tecknare för att ta sig an Annie, seriens storhet låg alltid i manusen. Eftersom teckningsarbetet gick så lätt tillät jag mig att expermineterade med färgläggningen. Annie och hunden Sandy är kolorerade med pastel medan bakgrunden är en akvarell på ganska dåligt papper. Efter att ha scannat tuschteckningen separerade jag figurerna från bakgrunden. Jag har lagt ihop allt i photoshoplager med de två figurerna överst med pastelteckningen under. Därpå följer ett heltäckande brunt lager med väldigt låg opacitet och sedan kommer bakgrundens tuschteckning. Här har jag valt att ändra allt svart till brunt så att figurerna blir mer framträdande. Längst bak ligger självklart akvarellen. Ni som är bekanta med programet förstår vad jag menar.