Karlstad nästa!

Imorgon åker jag till Karlstad för att undervisa på stadens universitet.
Det rör sig om en kurs i bildberättande på konstenheten, jag lär ut grunderna i serieteckning och kläcker ur mig smartheter på löpande band.
Förhoppningsvis lär sig eleverna något på kuppen också.
Om jag bara komemr ihåg att ta med mig kameran så lägger jag upp några foton här på bloggen.

Tillfälligt död

Ligger i byte av internetleverantör och har därför ingen uppkoppling för tillfället.
Då jag inte känner för att besöka internetcaféer för att blogga om dumma grejjer så kommer det inte att hända särskilt mycket här innan jag har uppkoppling igen.
De få som nu läser bloggen kan se fram emot ett bildbevis på varför jag MÅSTE klippa mig snabbt som tusan.

Fortplantningstips!

Idag tänker jag ägna bloggen åt ett boktips.
Det blir ett ganska speciellt boktips för jag vet inte ens vad boken heter. Jag vet inte vem som gjort den, jag vet inte vilket förlag som gett ut den, jag kan inte läsa den (texten är på tyska) och jag har ingen aning om var man kan köpa den. Det enda jag med säkerhet kan säga om boken är att den skrämmer slag på mig.
Det hela rör sig om en barnbok på temat "Var kommer bebisar ifrån".
På ett tydligt sätt förklarar den för de unga läsarna hur ett samlag går till, sedan följer (i normal ordning) garviditet och förlossning). Så långt är allt okej, inga konstigheter.
Den läskiga biten är bilderna. Alla figurer envisas med att vara tokigt glada hela tiden. Mamman är glad, pappan är glad, FOSTRET är väldigt glad, läkaren är glad!
Att man (i de flesta fall) blir glad av att vänta barn är inte särskilt konstigt, men någon måtta får det allt vara! Då det är dags att köra till BB är mamman lika glad som alltid, värkar till trots. Hon är glad under hela förlossningen och hur glad ungen är ska vi inte ens tala om. Tro mig, inget barn har någonsin fötts med ett leende på läpparna, inte ens i tyskland.
Värt att notera är att den bil som de blivande föräldrarna åker i är dekorerad med blomstermotiv. Att detta är en produkt från 1970-talet går inte att ta fel på.

Om nu någon känner för att läsa den boken så finns den att beskåda på www.planetdan.net/pics/babies/index.htm

Barndomshjältar

Idag arbetar jag för fulla muggar med nästa nummer av tidskriften "Bild & Bubbla". Jag är redaktör för artiklarna och ser till att det inte smyger sig in några underliga faktafel. Utöver det så gör jag även en del illustrationer för blaskan, oftast går det ut på att jag ska imitera någon annan tecknares stil.
I det kommande nummret har jag fått den stora äran att göra en vinjettillustration till en artikel om Spirou. Kan inte minnas att jag någonsin försökt mig på att teckna honom innan. Jag hade i alla fall väldigt roligt då jag tog mig an dessa barndomshjältar. Resultatet blev rätt okej. Ni kan se en delförstorning av motivet här intill. Artikeln har titeln "Spirou i mörkaste afrika" och är skriven av Fredrik Strömberg. Något att se fram emot med andra ord.

Kroppsmusik

"Det är roligt att prutta"
Detta sa min min treårige son till mig idag på vägen till dagis.
Varför han sa det vet jag egentligen inte, möjligtvis hade han funderat på det under en längre tid och kommit fram till en åsikt han ville dela med sig av.
Faktum är att han har alldeles rätt, hur vuxen och präktig man än är så slutar aldrig fisar att underhålla.

Min personliga favoritfisare är utan tvekan fransmannen Joseph Pujo. Under artistnamnet "Le petomane" gjorde han stor succé på Moulin Rouge och andra populära nöjesställen under det sena artonhundratalet. Pujo hade nämligen en ovanlig förmåga, han kunde utföra de mest häpnadsväckande konststycken med sin ändtarm som enda redskap.

Han upptäckte denna häpnadsväckande förmåga under sin tid i armén. Av någon underlig anledning lärde han sig att suga upp vatten med sitt anus och sedan låta det spruta ut likt en stor fontän. Krigskompisarna jublade.

Med tiden lärde han sig även att suga in luft så att han bland mycket annat kunde vissla, spela trombon eller blåsa ut ljus med röven. Under hela sin karriär arbetade han med att bredda sin repertoar, vilken bland kom att innefatta anala imitationer av allt från nygifta par till pansarkanoner.

År 1887, började han vid trettio års ålder uppträda inför en betalande publik. Han uppträdde på de största scenerna i europa och turnerade även en del i nordafrika.

Pujol fortsatte att uppträda fram till 1914 då två av hans söner tog värvning i armén. Nu var det slut på fisandet för Joseph, istället återgick han till sitt forna yrke som bagare.
Då han gick bort 1945 och lämnade han efter sig tio barn
och en förfärlig stank.

(Det där sista har jag lagt till själv)

Första försöket

Så nu är man alltså digital, det var väl trevligt.
I den här bloggen (som jag säkerligen kommer att uppdatera väldigt sällan) kommer jag att lägga ut lite smakprov på olika arbeten som jag håller på med.
Vi får se hur länge jag orkar hålla liv i det hela.