Karlstad - i konstens tecken

Ett par gånger om året beger jag mig till Karlstad för att undervisa vid Universitetets kurs i bildberättande, alltid med ett leende på läpparna. Men vad är det som gör att jag trivs så bra där? Är det jobbet i sig? Eleverna? Dialekten? Den vackra naturen? Visst, det är onekligen trevliga ingredienser, men vad som verkligen får mig att känna som fisken i vattnet är de offentliga konstverken. Då snackar vi inte om Frödingstatyn eller den något underliga skulptur som symboliserar unionsupplösningen, utan något som verkligen berör mig på ett djupare plan. De som känner mig vet att jag har en stark kärlek för apor av alla de slag. Därför tycker jag att alla städer som väljer att utsmycka sina gator och torg med gorillastayer förtjänar att älskas, och Karlstad har inte mindre än två stycken!
Som om inte detta vore nog så upptäckte jag under en trivsam skogspromenad hur någon försett en mängd trästubbar med ögon. Jag kände mig som att jag befann mig i en teckning av Einar Nerman.

Jimmy on tour

Min senaste vecka kan närmast liknas vid en turné. Först en tripp till Karlstad där jag undervisade vid universitetet och beundrade de lokala utsmyckningarna (mer om detta under morgondagen), ett snabbt stopp i Göteborg innan jag fick skynda tillbaka till Malmö för att slutföra arbetet med en (än så länge ganska hemlig) bok. Därefter var det Stockholm som gällde, eller rättare sagt seriefestivalen SPX. Trots att jag befann mig i hufvudstaden mindre än 24 timmar blev det ett väldigt lyckat besök, jag såg det som något av en stressig men välbehövlig minisemester. Ett stort tack till Axel, Rene, Stan, Adam, Åsa, Stefan, Marcus, Jenny, Nickan och alla andra som jag sprang på, ni förgyllde min dag.

P.s Damen på bilden är Rene Engström, se till att kolla in hennes serier. Länk finner ni här intill.


Nä, nu ska jag hem och tampas med deklarationen.

Idolbild

Jimmy vs. the svenska (och danska) Star Wars-nördarna

En del samlar på frimärken, andra på hockeybilder. Själv samlar jag på knullkort!
Under helgen som gick var det dags för den årliga Sci-fi mässan i Malmö. Det brukar krylla av folk som visar upp sina egenhändigt sydda Jedikåpor eller svindyra Darth Vader dräckter. Själv dammade jag av den obscena t-shirten...

Jag har aldrig riktigt förstått mig på graffiti. Nog är jag väl medveten om att detta får mig att låta som en stofil torrboll, men eftersom jag till stor del är just en sådan så gör det inte så mycket. Svårlästa bokstäver som bildar nonsensord som "FRZBLQ" eller "RTxYT!" har aldrig fallit mig direkt i smaken. Ännu värre är det med alla fula tags som de mindre begåvade artisterna sprider omkring sig. Om någon nu kan förklara vad de sysslar med så hör gärna av er. För mig verkar det vara ett sätt att markera revir, man skulle lika gärna kunna ge en sprayburk åt en kåt hankatt och få samma resultat (förutsatt att det är en skrivkunnig katt med tummar). Hur som helst så blev jag väldigt glad då jag såg denna Dennismålning pryda parkeringshuset Annas fasad. Om någon verkligen tar sig tid att måla ett GENOMARBETAT MOTIV så ändras genast min inställning till graffiti, jag kan rent utav förmå mig att kalla det en konstform.

Eftersom den förra bilden var så förskräckligt dåligt reproducerad så slänger jag upp något annat också. De som känner mig vet att jag har ett stort intresse för skräckfilm. Ringu är en jäkligt otäck skräckfilm, och just den scen jag återgett här ger mig gåshud bara jag tänker på den. Burr! Fast den allra mest skrämmande/obehagligaste film jag någonsin sett är och förblir Den sista färden. Hillbillies är riktigt ruskiga.

Då var man tillbaka i Malmö igen efter ett par intensiva dagar på Universitetet. Har egentligen ingenting viktigt att skriva, så jag får väl slänga upp någon bild också. Vad sägs om en enkel guasch jag gjorde för några år sedan (hittade den precis i datorn). För att göra det här, hittills ganska tråkiga inlägget lite intressantare, kan jag nämna att det är min sambos syster som suttit modell för mig.