Ett par gånger om året beger jag mig till Karlstad för att undervisa vid Universitetets kurs i bildberättande, alltid med ett leende på läpparna. Men vad är det som gör att jag trivs så bra där? Är det jobbet i sig? Eleverna? Dialekten? Den vackra naturen? Visst, det är onekligen trevliga ingredienser, men vad som verkligen får mig att känna som fisken i vattnet är de offentliga konstverken. Då snackar vi inte om Frödingstatyn eller den något underliga skulptur som symboliserar unionsupplösningen, utan något som verkligen berör mig på ett djupare plan. De som känner mig vet att jag har en stark kärlek för apor av alla de slag. Därför tycker jag att alla städer som väljer att utsmycka sina gator och torg med gorillastayer förtjänar att älskas, och Karlstad har inte mindre än två stycken!
Som om inte detta vore nog så upptäckte jag under en trivsam skogspromenad hur någon försett en mängd trästubbar med ögon. Jag kände mig som att jag befann mig i en teckning av Einar Nerman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar