Ännu en intervju

De av er som ännu inte tröttnat på att se mig i media kan läsa en hyfsat färsk intervju i NWT.
Sara, (som skrivit texten) var en av mina elever på Karlstad Universitet förra året. Fotot på mig är en beskuren version av en bild från kursens årsbok. I det sammanhanget var min lite suspekta min helt naturlig.

Samurajerna anfaller!

Vad nu? Ett inlägg som inte handlar om Tintin! Otroligt!

För att bryta trenden (och visa att jag faktiskt kan teckna annat också) får ni ett smakprov från den serie jag tecknade efter mötet med den gamle favoriten Stan Sakai. För en gångs skull så känner jag mig faktiskt rätt nöjd med bildkvalitén men det kan säkert bero på att jag hade så kul när jag lekte med färgläggningen, (om ni frågar mig om serien om en månad kommer jag säkert att hata den). Serien kommer att kunna läsa i sin helhet, komplett med pratbubblor och allt, så snart som nästa nummer av Bild & Bubbla anländer från tryckeriet.

Två saker som förstörde gårdagen

1. Sedan många år tillbaka har jag en ful ovana att bryta lilltån emellanåt, igår var det dags igen! När jag sömndrucken skuttade ur sängen för att stänga av väckarklockan lyckades jag sparka i dörren så illa att jag vrålade högt av smärta. Idag är tån alldeles blå och äcklig av den inre blödningen.

2. På kvällen fick jag sedan ett antal snuskiga sms skickade till mig från flera olika nummer. Ett av dessa nummer fanns listat på eniro och gick till en person som jag aldrig hört talas om. Ska jag ta detta som en komplimang eller som något obehagligt? 

McHarrison på språng!

Med risk för att bli tjatig bjussar jag här på ännu en bild på allas vår historieprofessor, denna gång iförd en tjusig kilt av klassiskt snitt. Jag har jobbat på som en galning för att hinna ifatt alla förseningar som min lilla influensavecka lett till. Sömnbristen är ett faktum, idag känns det som om min hjärna vore gjord av smör. Men det är ingenting som inte en kopp kaffe kan ändra på! Under återstoden av veckan ska jag vikariera på Serietecknarskolan i Malmö, har inte varit där på evigheter så det kan nog bli kul. 

Just nu går nästan all min arbetstid åt till att färdigställa den andra delen av "Dick Harrisons äventyr". Jag har nog aldrig arbetat på något så tidskrävande innan, bara det arbete jag gjort med all research har tagit flera arbetsdagar i anspråk. 

När jag gjorde den första delen sabbade jag min handled och har varit livrädd för att det skulle upprepas nu igen. För att snabba på arbetsgången har jag denna gång valt att tuscha samtliga rutor digitalt. Eftersom Tintin stilmässigt befinner sig ganska långt ifrån hur jag vanligtvis tecknar så är det mycket lättare för mig att rätta till linjer och felaktigheter om jag jobbar med digitala original. 

Om jag inte vore tecknare...

... skulle jag vara schlagerdrottning!

Gäst i studion

Idag gästades studion av Ola Lindholm, han och Johanna hade något fuffens för sig...

Teamwork - det bortglömda konceptet

Efter att ha varit sängliggandes med en riktigt jävlig influensa i nära på en vecka sitter jag nu och går igenom en jättehög med backup-skivor. Efter en dryg timmas letande har jag ännu inte hittat vad jag söker efter, däremot hittade jag ett par strippar från en serie jag helt glömt bort. Teamwork - som serien heter, var en halvhjärtad idé jag pitchade för en tidning för ca 4-5 år sedan. Serien var tänkt att kretsa kring ett antal människor som arbetade tillsammans på något slags kontor. Receptionisten i den första strippen heter Azadeh och är döpt efter en tjej jag arbetade med på den tiden jag faktiskt hade ett riktigt arbete. Nu blev det aldrig någonting av det här konceptet, och när jag nu läser serien så förstår jag varför, den är ju faktiskt ganska tråkig. Nåja, jag antar att den duger som blogginlägg i alla fall.

Är det här verkligen jag?

I Augusti förra året gjorde jag ett jobb för gratistidningen "Vårt Malmö". Under Malmöfestivalen ägnade jag några timmar åt dagen åt att teckna snabba karikatyrer av förbipasserande. Dessutom blev jag intervjuad av ett par gymnasieelever, något som jag faktiskt glömt bort. Nu fick jag i alla fall en länk till intervjun skickad till mig och jag blev lite förvånad när jag läste den. Handlar den här texten verkligen om mig? Det känns inte riktigt så i alla fall, visserligen är det jag på bilderna och en del av citaten stämmer. Fast på det hela taget är det nog mer fel än rätt. Jag gör ingen serie som heter "Trumhpteller" (däremot har jag en god vän som heter Trumpfheller), jag svarade aldrig på någon jobbannons, och det gick faktiskt nio år mellan det att jag slutade på sommarland och det att jag mötte min första stalker.  Antagligen har de missuppfattat något eller skrivit på tok för kladdiga anteckningar. Hoppas tjejjerna blir bättre på den saken för de var väldigt trevliga.

Texten kan ni läsa HÄR.

Året börjar bra!
Det senaste numret av tidningen Pondus gästas av serien Slapstick som jag tecknat efter Simon Svenssons manus. Vi breder ut oss över tre sidor inuti tidningen, plus en presentationssida och en stoooor blänkare på omslaget. Inte så illa pinkat va?
Så spring nu ner till närmsta hökare och köp så många nummer av Pondus som plånboken klarar. När ni sedan garvat käken ur led för tredje gången sätter ni er i lugn och ro och skriver ett välkomponerat brev där ni uttrycker er kärlek för Slapstick, om ni sedan postar detta till redaktionen är vi er evigt tacksamma.

Kulturnyheterna

Med anledning av Tintins stundande 80-årsdag har Svt gjort en intervju med mig som kommer att sändas i kvällen Kulturnyheter. Det hela är tänkt att handla om "Tintisn bildspråk" men jag skulle inte alls bli förvånad om fokus istället läggs på Dick Harrison.

Det ä du å ja Paris!

Vet ni vad det är för likhet mellan mig och Paris Hilton?

Nu snackar jag inte om våra hemmavideos ("One night in Jimmy", "Jimmy exposed" etc...), nej verkligen inte. Sanningen är den att vi båda får betalt för att gå på fest! Den lilla skillnaden är bara att jag, till skillnad från min blonda kollega,  måste prestera något. Än så länge räcker det inte med min närvaro,men det kommer väl så småningom...

I början av december anlitades jag av ett evenemangsföretag för att teckna mingelkarikatyrer på Ericsons julfest. Jag var väl inte så där jättesugen från första början men jag hade verkligen JÄTTEROLIGT när jag smög omkring och tecknade av de ovetande cheferna. Förhoppningsvis blir det mer av den varan framöver.

Foto: Emma Björklund

Jag har gjort något oväntat...

... i alla fall tyckte min sambo det när jag kom hem med Macken på dvd. Ni kommer väl ihåg Macken? Tv-serien som fick oss att garva käkarna ur led på 80-talet? Själv har jag inte sett den sedan den gick i repris någon gång för femton år sedan eller så.  Däremot har jag funderat en del på om den verkligen är så rolig som  man minns den. Kan ju inte påstå att jag är någon jättestor beundrare av Galenskaparna & After Shave men jag har i vilket fall som helst under flera år hävdat att serien är helt genial i sitt upplägg, detta utan att egentligen minnas särskilt mycket av den. Nu återstår det att se om jag har rätt, än så länge har jag inte ens brutit plasten runt fodralet. Jag återkommer med en recension så snart jag tagit mig igenom den.