Karikatyrer i långa banor

När jag var sexton år inledde jag min teckningskarriär genom att kränga karikatyrer på Skara Sommarland. Jag träffade en rad intressanta människor, bland annat en livs levande häxa som var på jakt efter sin inre groda. Jag gick rent utav och blev hedersmedlem i en mc-förening, (vilket inte är dåligt med tanke på att jag aldrig ens suttit på en motorcykel). Till en början trivdes jag som fisken i vattnet men efter att ha tillbringat tre somrar med ritblocket i hand på nöjesfältet och tre vintrar i det angränsade köpscentret (Köpstaden) kände jag mig ganska trött på karikatyrer, jag ville knappt höra ordet längre. Men gamla vanor dör sällan, karikatyrer utgör fortfarande en stor del av mitt arbete, (som tur är tycker jag numera att det är vansinnigt roligt att jobba med det). För några år sedan började jag anlitas som mingeltecknare av olika eventbolag. Att teckna på event innebär att jag får tillfälle att vistas på platser som normalt sett är stängda för mig (t.ex. Frimurartempel), dessutom får jag alltid en rad intressanta arbetskollegor; fakirer, magiker, the Ark, eldjonglörer, schlagerdrottningar och transvestiter. Med andra ord är det inte så konstigt att jag trivs med mina uppdrag...

Det händer emellanåt att jag lyckas klämma in några "specialuppdrag" mellan min vanliga deadlines. Bilden ovan är ett beställningsjobb från en bloggläsare. En av hans goda vänner fyllde nyligen år och då hon är ett stort fan av Peter Sellers Rosa Panternfilmer tyckte han att det kunde passa att ge henne ett panterfierat porträtt. Själv tyckte jag att det här var en ypperlig ursäkt för mig att damma av Rosa Panternboxen och sjunka ner i soffan ett par timmar. Som ni säkert förstår räknas alla jobb som innebär att man får se Peter Sellers i högform som bra jobb.
Tyvärr glömde jag scanna bilden innan jag skickade iväg den, därför får ni nöja er med ett dåligt foto istället.

Karikatyrer i långa banor

Det här är vad jag sysselsatt mig med den senaste månaden. December har varit sprängfylld av julfester där jag hyrts in i egenskap av karikatyrtecknare. Även om det är ett bra sätt att fylla på bankkontot så är det även ett utmärkt sätt att anstränga såväl ögon som handled till bristningsgränsen. Då jag startade min yrkeskarriär som just karikatyrtecknare så känns det lite som ett studiebesök i det förgångna. Samtidigt är det ett bra sätt att testa vad man verkligen kan prestera. Vanligtvis tillbringar jag merparten av arbetsdagen vid datorn, att rätta till ett fel eller ändra en tuschlinje är bara ett snabbkomando bort. Så är det verkligen inte när du har modellen framför dig. Hjärnan måste vara på helspänn hela tiden, så fort tankarna vandrar iväg och du förlorar koncentrationen är det kört.
Nu ska jag vara ledig i nästan en månad. Eller nja, ledig och ledig, jag ska göra mitt bästa för att slutföra något av alla de där skrivbordslådeprojekten som jag är så duktig på att påbörja.

Jag har gjort något oväntat...

... i alla fall tyckte min sambo det när jag kom hem med Macken på dvd. Ni kommer väl ihåg Macken? Tv-serien som fick oss att garva käkarna ur led på 80-talet? Själv har jag inte sett den sedan den gick i repris någon gång för femton år sedan eller så.  Däremot har jag funderat en del på om den verkligen är så rolig som  man minns den. Kan ju inte påstå att jag är någon jättestor beundrare av Galenskaparna & After Shave men jag har i vilket fall som helst under flera år hävdat att serien är helt genial i sitt upplägg, detta utan att egentligen minnas särskilt mycket av den. Nu återstår det att se om jag har rätt, än så länge har jag inte ens brutit plasten runt fodralet. Jag återkommer med en recension så snart jag tagit mig igenom den.