Med risk för att bli tjatig bjussar jag här på ännu en bild på allas vår historieprofessor, denna gång iförd en tjusig kilt av klassiskt snitt. Jag har jobbat på som en galning för att hinna ifatt alla förseningar som min lilla influensavecka lett till. Sömnbristen är ett faktum, idag känns det som om min hjärna vore gjord av smör. Men det är ingenting som inte en kopp kaffe kan ändra på! Under återstoden av veckan ska jag vikariera på Serietecknarskolan i Malmö, har inte varit där på evigheter så det kan nog bli kul.
3 kommentarer:
Det är underbart vackert.
Tack Åke!
Jag har alltid tyckt att "Den svarta ön" är ett mystrevligt album, mycket på grund av de fina miljöskildringarna.
Just Den svarta ön gjorde stort intryck på mig som barn, och det har fortf nåt magiskt över sig. Tror det är de karga miljöerna, ruinen på klippön och de grejorna, samt det faktum att skurken heter dr Müller. Synd, dock, att han inte heter dr Nilsson.
Skicka en kommentar