Jag har förlorat hoppet om mänskligheten - En gång till!

Idag begav jag mig mot studion ganska sent. När jag närmade mig Mazettihuset upptäckte jag ett frankerat kuvert som låg slängt på trottoaren, en bit bort låg ett till och ett till och ett till etc. Längre bort såg jag en postcykel som stod parkerad utanför en byggnad, breven borde rimligtvis komma därifrån. Jag samlade ihop de utspridda försändelserna och gick bort mot cykeln, döm om min förvåning när jag upptäckte att det låg en inplastad dvdutgåva av Julie & Julia ovanpå en av sadelväskorna. Något skumt var i görningen. Då ingen brevbärare syntes till lade jag ner alla kuvert i en av väskorna. Skulle jag stanna kvar och vänta på brevbäraren? Nej det hade jag inte tid med, jag borde ha varit i studion för flera timmar sedan. En brevbärare borde väl i vilket fall som helst märka om något inte stod rätt till med posten, eller hur? Jag fortsatte alltså promenaden mot min arbetsplats. När jag gått ungefär femtio meter vände jag mig om och såg då att brevbäraren kommit ut från byggnaden, han stod lutad över sadelväskorna och pratade i telefon. Jag tyckte att det var lika bra att prata med honom, vände på klacken och gick tillbaka längs samma gata. Han hade mycket riktigt märkt att någon varit och rotat i väskorna, det var tydligen en del post som saknades. Filmen kom från ett paket från Home Entertainment, han visade mig den uppbrutna kartongen. Enligt följesedeln skulle även Inglourious Basterds ligga i samma paket, men den rafflande Tarantinorullen lyste med sin frånvaro. Tydligen hade postrånaren tagit sig tid att sortera sitt byte innan han la benen på ryggen. Jag visade vart jag lagt de kuvert som jag plockat upp och fick ett tack från brevbäraren. Nu var det hög tid för mig att återuppta min försenade promenad, trodde jag i alla fall. Jag han väl inte mer än 30 meter innan jag hejdades av en röst.
- Sluta glo på mig!
Tre killar i 16årsåldern dök upp från en trappuppgång, det var den minste av dem som tilltalat mig. Jag blev konfunderad och frågade vad han menade.
-Du glor konstigt på mig, sluta med det!
Jag förklarade (fortfarande konfunderad men med viss irritation i rösten) att jag aldrig sett honom förut.
- Du vände dig om! Du tittade på mig, det är som att du lägger skuld på mig!
Jag berättade som det var att jag tittat efter brevbäraren och inte honom, jag har inte för vana att spana in tonårsgrabbar. Jag påpekade även att han betedde sig otrevligt mot mig och bad honom sluta med det. Killen gav sig inte utan fortsatte att säga samma saker, med det lilla tillägget att jag tydligen tittat anklagande på honom.
En av hans kompisar tog till orda och bad mig gå därifrån, lillkillen fortsatte tjattra men tyvärr har jag glömt vad han sa, det var i alla fall något i stil med att jag anklagade honom för något.
- Varför skulle jag det, svarade jag. Jag har inte sett något och det finns väl ingen tjuv som är så korkad att han ställer sig ett stenkast från brottplatsen och tittar på när offret ringer polisen.
Lillkillen såg ut som han skulle börja koka. Hans ena polare skrattade till men sa sedan åt mig att gå innan det smäller, den tredje killen förblev tyst under hela samtalet.
Jag tackade för mig, bad dem vara lite trevligare mot folk i fortsättningen och gick sedan därifrån. Antagligen kommer jag att ta en annan väg när jag går hem.

Dags för ny studio

Efter ganska precis fem år i Seriestudion har jag sagt upp min plats. Jag och min kollega Johanna har blivit erbjudna en plats i en annan studio och kommer att flytta in där under hösten. Jag har haft en bra tid i Kulturhuset Mazetti men fem år är trots allt en ganska lång tid, både jag och Johanna känner att det är dags för lite miljöombyte. Om någon skulle vara intresserad av att överta min plats i Seriestudion får ni gärna höra av er.

Lite skönt nördig fredagsmusik

Behöver du höja stämningen på firmafesten eller bara liva upp vardagen lite grand? Då rekommenderar jag dig att dansa loss till Nobody loves the Hulk med Traits.

Youtube

Megaupload

Mer Scooby Doo!

Eftersom ni verkade uppskatta min förra Scoobysida kommer här en till, denna gång efter eget manus.

Storyn är egentligen rätt banal: Shaggy och Scooby besöker en matbutik och fyller vagnen, kassören säger något i stil med att "Jasså, det är till att storhandla idag" varpå Shaggy chockar honom med svaret "Storhandla? Nej, vi var bara sugna på ett litet mellanmål".
Om jag inte missminer mig så finns det även en tuschad variant någonstans i gömmorna.

Det finns dagar då jag lämnar den digitala djungeln och gör en riktig teckning, precis som en vanlig man

Gammalt Jimmyordspråk

Direkt från byrålådan

Igår gjorde jag en ordentlig röjning i den låda där jag förvarar mina arbeten. Fem år i studion har resulterat i en rejäl hög med teckningar, det gick knappt att öppna lådan. Med andra ord var det hög tid att gå igenom det hela och rensa bort skräpet. Det kändes lite underligt när jag satt där på golvet omringad av teckningar, en del saker hade jag fullständigt glömt bort, andra kändes det som jag tecknade igår. Jag kom ihåg precis vilken sinnestämning jag var i när jag jobbade med vissa bilder, vilken musik jag lyssnat på etc. Det dök upp en hel del material som säkerligen kommer att leta sig ut på bloggen i sinom tid, vi börjar med den här lilla rariteten; En av mina provsidor för Scooby Doo!

För 3-4 år sedan, (på den tiden då vi hade mer än ett stort serietidningsförlag i Sverige) planerade man att börja licensproducera Scooby för den europeiska marknaden. Jag hörde talas om detta genom en gammal kompis som tipsade mig om att en av våra gemensamma vänner ansvarade för produktionen. Jag ringde upp och lyckades på något sätt övertyga honom om att jag var född till att teckna just Scooby. Jag fick ett testmanus och styleguides skickade till mig, sedan satte jag igång att skissa på mina barndomshjältar mellan mina andra frilansuppdrag. När jag väl var färdig (jag kan tillägga att de andra uppdragen drog ut rejält på tiden) skickades skisserna vidare till Warner Brothers i USA. Mina arbetsprover godkändes och sedan... ...hände ingenting. Jag vet inte riktig vad som skedde men det verkade inte bli något Scooby för mig. Min redaktörskompis hade bytt jobb så han hade heller ingen aning om vad som hänt på den fronten, allt var som ett stort frågetecken. I efterhand är jag fortfarande lite besviken över att det inte blev mer av Mysteriegänget för min del, det hade varit kul att tillbringa några år i deras sällskap.

Månadens tidningsrunda del 2

Jag vet inte varför men på något sätt har jag lyckats glömma av det här, i Agent X9 nr 9 2010 har jag bidragit med en illustration av Agent Corrigan. Tanken är att jag i framtida nummer ska presentera olika agenter och detektiver från film, litteratur och serier. Denna gång har texten skrivits av min käre vän Germund von Wowern. I framtiden kommer jag att skriva texterna själv men eventuellt kommer det att dyka upp en del gästskribenter.
Så vad väntar ni på? Spring genast till närmsta tidningsställ och införskaffa ett exemplar av tidningen. Som en extra bonus får ni även ett gäng läckra kylskåpsmagneter med Modesty Blaise.

Efter sex veckor med fasta arbetstider är det fantastiskt skönt att vara tillbaka i frilansträsket igen. Jag kan sova någon timma längre på morgonen, ta en extra kopp kaffe till frukostläsningen och ta mig igenom ett par extra banor på Super Mario Galaxy 2, alltsammans innan jag ens drar på mig byxorna! Jag har fortfarande en hel del jobb inbokat men nu när jag inte längre pendlar till Staffanstorp behöver jag inte jobba femton timmar om dagen för att hinna med allt (nu räcker det med 10). Dessutom hinner jag göra massa viktiga saker som jag tvingats lägga åt sidan på grund av tidsbrist, (bokföring och cafébesök).
Igår tog jag en välbehövlig fika med min käre vän Daniel, vi har inte sett röken av varandra på hela sommaren och hade följdaktligen massor av übernördiga saker att säga varandra, som vanligt hade vi även med oss presenter.
Jag hade med mig Nya testamentet i mangaform, en förvånansvärt välgjord liten trycksak som jag plockade högvis av under Sjöbo marknad. Daniel gav mig "The Stool Pigeon No. 027", en brittisk gratistidning som han hittade under ett Londonbesök. En gratistidning säger ni? Vad är det som är så speciellt med gratistidningar då? Det kryllar ju av dem? Jo svarar jag, det är förvisso sant, men hur många gratistidningar har en stor bild av Alan Moore på omslaget? Nu ska jag ta mig ett glas konjak och njuta av intervjun inuti tidningen.

Igår var det vernissage för Life Live , den utställning som jag arbetat med de senaste sex veckorna. De medverkande ungdomarna har verkligen gjort ett fantastiskt arbete, jag är toknöjd med vad de presterat. Har ni vägarna förbi Staffanstorp så rekommenderar jag ett besök på konsthallen.

Månadens tidningsrunda

I det senaste numret av Rockymagasinet har jag illustrerat en artikel om djurgåvor, dvs när olika makthavare/diktatorer/presidenter skänker bort exotiska djur till andra makthavare/diktatorer/presidenter som de vill hålla sig på god fot med.
Dessutom har jag smugit mig in på ett hörn i favorittidningen Filter. Jag nämns ett par gånger i intervjun med min vän och kollega Henrik Lange, men då det hela rör sig om en tvist mellan honom och förlaget Nicotext är det inte någon av de trevligaste artiklar jag förekommit i. Är ni intresserade av vad det rör sig om rekommenderar jag er att köpa tidningen ifråga.

Idag tvingades vi avliva en av våra katter. Jag var med när hon fick injektionen, trodde först att jag skulle svimma och förvånade mig själv genom att inte göra det. Antagligen berodde det på att katten var så lugn, hon tycktes inte ens märka nålen. Efter sticket gick jag ut och satte mig i gräset med hennes trötta kropp i famnen. Hon spann några minuter, sedan var det över. Jag satt kvar ända tills en sköterska kom ut förklarade för mig att katten var död. Egentligen hade jag velat sitta kvar ett tag till med det gjorde jag inte. Nu känner jag mig alldeles kall inombords, ungefär som att jag svalt ett stort isblock.