Han Solos äventyr

När jag var tolv år tog mitt liv en ny vändning, det var då jag såg Jedins återkomst för första gången. Ni vet hur det var, man kom hem från videobutiken, startade vhs-spelaren och satte sig förväntansfullt i soffan. Sedan överöstes man av John Williams pampiga fanfar och var hooked for life. Stjärnornas Krig (som filmerna hette då) var mer beroendeframkallande än metamfetamin. I rask takt hyrde jag så de andra två filmerna och såg dem om och om igen. Min törst efter mer tycktes omättlig. I mina vältummade exemplar av Månadens äventyr kunde man läsa om Lucas planer på ytterligare sex filmer, tre som skulle utspelas innan de som redan fanns och tre som skulle äga rum efter dem. I väntan på dessa filmer avverkade jag videoutgåvorna av de animerade teveserierna Droids och Ewooks (spelfilmerna med du huvklädda nallarna hade jag redan sett flera gånger om). Åren gick, plötsligt visades filmerna med jämna mellanrum på TV4 och snart fanns de äntligen tillgängliga på köpvideo. Jag betalade dyra pengar för en piratkopia av Star Wars Holiday Special, läste tråkiga romanversioner och ritade Boba Fett i matteböckerna. Helt plötsligt var det så dags för premiären av Det mörka hotet. Jag gick då i gymnasiet och de flesta i min vänkrets var lika uppspelta som jag över den annalkande Skövdepremiären. Vi var flera stycken som la studiebidraget på actionfigurer som Jar-Jar Binks och Dart Maul. Trots att vi hävdade att det var en framtida investering kunde vi ändå inte hålla oss utan slet upp figurerna ur sina förpackningar så snart vi lämnat butiken. Sedan köade vi i timmar för att säkert få bra platser. När filmen började överöstes vi återigen av John Williams pampiga fanfar, mötte den med en kraftig applåd och sedan...





... ÄLSKADE VI FILMEN! I alla fall i några dagar, besvikelsen kom efteråt. Allt var så snyggt förpackat att det krävdes en vecka innan vi blev varse om dess brister. Jag antar att detsamma gäller en del filmkritiker. Vill exempelvis Hans Wiklund bli påmind om den fyra som han delade ut till filmen?
Besvikelserna fortsatte, varken episod II eller III föll mig i smaken och jag har inte orkat se om någon av filmerna i sin helhet.
Originalfilmernas magi var så gott som bortblåst och istället ersatt av någon nostalgisk retrokänsla.
Star Wars (som det kallas nu för tiden) kändes inte alls lika lockande längre, (med undantag för tevespelen med Lego-tema).
Men så dök det plötsligt upp en liten kortfilm:

The Solo Adventures 2D from Daniel L Smith on Vimeo.

Det här är alltså inte någon ny produkt från Lucasfilm utan ett elevarbete från DAVE school at Universal Studios in Orlando Florida. Det är precis så här jag vill ha min Star Wars, inga horder av jediriddare och padawans med fåniga frisyrer som gör volter i luften, inga politiska rådslag eller vimsiga visdomsord från Yoda. Bara en cool snubbe och hans håriga polare som glider runt i sitt rymdskepp.
Det här är så mycket bättre än Clone Wars, vi får verkligen hoppas att det leder till något annat. Filmen vann pris för bästa animation i den av Lucasfilm sponsrade tävlingen Star Wars Fan Film Movie Challenge.

Besök regissörens vimeosida genom att klicka HÄR.