&nsp;

Det är lika bra att jag börjar med en bekännelse; jag är berusad, (det är därför mycket möjligt att detta inlägg kommer att raderas om ungefär åtta timmar)! Min kära sambo återvände nyligen från Prag med en stor flaska Glennfiddich åt mig, berusningen är alltså hennes fel och inte mitt.
De senaste dagarna har jag ägnat åt själavård (där kommer whiskyn in i bilden), efter att ha jobbat dag som natt under vad som känns som en evighet har jag till slut nått en gräns för vad jag klarar av. I torsdags morse drabbades jag av ett plötsligt anfall av självinsikt, vilket ledde till att jag lämnade min arbetsplats redan efter en halvtimma för att bege mig ner till Kallbadhuset vid Ribbersborg. Kallbadhuset är ett helt fantastiskt ställe eftersom det är fullkomligt omöjligt att känna sig stressad där, (tro mig, jag har försökt). Efter att ha tillbringat en och en halv timma, sovandes, i bara mässingen, på en flotte, ute till havs, (följt av ett underbart bastubad) var det således dags att börja jobba: Just denna dag var det storyboarding som gällde. Under sextio minuter satt jag på ett filmbolag och gjorde lösa skisser för en reklamfilm, sedan var det dags att gå hem. Antagligen var detta den kortaste arbetsdagen i mitt (yrkes-)livs historia. Inspirerad av denna minst sagt slappa arbetsdag beslöt jag att ta ledigt under nationaldagen, såväl som resten av helgen. Såväl fredagen som lördagen tillbringade jag tillsammans med den käre sonen. Vi tog en promenad på sex timmar och besökte så många av stadens lekplatser som vi bara kunde, byggde barkbåtar, åt konstig mat, utfodrade smutsiga änder och hungriga uteliggare. Lite senare under lördagen, då jag inte trodde att livet inte kunde bli mycket bättre, skickade min flickvän iväg mig på bio eftersom hon tyckte att jag behövde göra något för mig själv. Den nya Indiana Jones-filmen var till och med sämmre än vad jag fruktat, men inte ens detta lyckades ta kål på mitt goda humör, (även om jag sörjer för hur man lyckats kastrera den störste filmhjälten genom tiderna). Näst vecka lär jag säkert drabbas av aids eller möjliogtvis skattmasarnas vrede, det finns inte en chans att man kan ha det så bra som jag har just nu.

Högaktningsfulla hälsningar till de fåtal läsare jag har, kom ihåg att jag älskar er (ni får till och med skriva det på era visitkort).
/
Jimmy Wallin

(som nu har svårt att hålla reda på hur många glas han avnjutit denna söndagnatt)