Från dagens Kvällsposten

På måndag smäller det! Då skapar vi tidningshistoria!

Tidningstext: Erik Jonsson

Vad är det här nu då?

På måndag är det världspremiär för Sveriges senaste serietidning EDVARD! Tillsammans med Pidde Andersson har jag satt ihop en fullkomligt förtjusande liten tidning med några av landets allra bästa serieskapare.

Vad som gör EDVARD! så speciell är (förutom det mästerliga innehållet då), att den är HELT GRATIS! Dessutom trycks den i inte mindre än 20000 exemplar! Slå det om ni kan!

EDVARD! ligger som en bilaga i gratistidningen Nya Upplagan som man kan hitta lite varstans i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund och större delen av Skåne.

Ännu en retuschering

Foto: Lars Yngve

Illustrationer: Stina Hjelm och Jimmy Wallin

Mupp: Fozzie

Directors cut!

När min muppälskande kollega Andreas fick se bilden spottade han genast ur sig en idé som lyfte bilden till nya höjder. Det är skönt att vara omgiven av så begåvade människor.

Har jag nämnt hur mycket jag gillar mitt jobb?

Jag - ett vandrande rövhål?

Upptäckte precis en för mig okänd person som skrivit om mig i sin livejournal, tydligen är jag ett okänsligt rövhål som förtjänar ett kock stryk. Även om jag kan vara nog så självkritisk vet jag inte om jag kan känna igen mig i den beskrivningen. Dessutom måste jag, enligt samma källa, tänka på vad jag säger. Hmm, undrar vad som är värst egentligen, om det hoppar en groda ur munnen utan att man tänker på det eller att man medvetet förolämpar någon på internet? Beats me!

Undrar vad det egentligen är som jag har gjort personen ifråga, jag har ju inte ens en aning om vem det är (fast det kanske hänger ihop med personens agg gentemot mig).

Jag minns hur det var när man första gången insåg att man faktiskt hade en del fans som uppskattar det man gör. Det här är raka motsatsen, fast frågan är om inte det här är lite coolare, åtminstonde för stunden. Det var ( i alla fall mig veterligen) länge sedan någon ägnade sig åt att ge mig öknamn, det är inte utan att man får lite högstadievibbar...

Som ni säkert märker tycker jag att det här är ganska kul och jag kan inte påstå att jag tar särskilt illa upp heller. En sak som jag bör påpeka är att inlägget gjordes förra hösten, alltså för ett och ett halvt år sedan och ahde jag nu inte tyckt att det var så pass underhållande hade jag väl aldrig ens nämt det. Hade jag läst samma sak på DNs kultursida hade det väl varit en annan sak, det här gav både mig och mina studiokamrater ett gott skratt.

Och nej, jag tänker inte lägga ut någon länk till sidan.

En gammal bekant

Ni har väl inte missat att allas vår älskade Jason Voorhees återigen löper amok på biograferna? Själv har jag inte sett filmen och vet ärligt talat inte om jag kommer att göra det heller, jag har oftast svårt för nyinspelningar. Hur som helst så skrev min kompis Pidde en väldigt lång recension av den nya filmen (som ni kan läsa HÄR). Nu ska den publiceras i nästa nummer av tidningen Nya upplagan och då blev jag tillfrågad om att göra en illustration till texten. Den observante Wallinkännaren tycker kanske att bilden känns bekant? Det rör sig om en något omarbetad version av en av mina illustrationer från The Horrific A-Z. De som ännu inte inhandlat denna bok hittar en bildlänk till Adlibris i sidan på bloggen, där kan man köpa den för ynka 99:-. 

Ännu en superhjälte!

Denna gång som illustration till en workshop jag ska hålla i Jönköping i slutet av månaden. Stör mig lite på mantelns utformning så det är möjligt att jag kommer att göra några små justeringar där imorgon. En sak som jag insåg först när jag var färdig med bilden är att utformingen på hjälten, med mask, mantel och röd trikå påminner lite väl mycket om den första inkarnationen av Gröna Lyktan, men det skiter jag fullständigt i. Jag tror inte att någon av de medverkande ens har hört talas om den serien. Möjligtvis känner de till en modernare version genom den tecknade tv-serien Justice League men han ser helt annorlunda ut.
Under det senaste året har jag allt oftare sökt mig till projekt som tillåter mig att experimentera med en mer realistisk teckningstil (om man nu kan klassa en flygande bodybuildare i trikå som realistisk).

Lär er teckenspråk med Mandrake!

Idag blir det Mandrake för hela slanten! När är det egentligen hans tur att erövra filmduken? Tänk er bara Johnny Depp i hög hatt och slängkappa. Lothar måste självklart spelas av Michael Clarke Duncan, allra helst i leopardskinn och fez! Det är en seriefilmatisering jag hade velat se!

Idag har det för övrigt varit både Alla hjärtans dag och Schlagerfestival, jag vet inte vilken av företeelserna som jag tycker mest illa om...

Nu vet jag vad ni undrar!

Ni undrar vad tusan jag håller på med eller hur? Det är en fråga jag brukar ställa mig själv emellanåt. 

Trevlig helg på er!

Från Brunte till Ingo!

Ena dan tecknar man hästar, nästa en svensk boxningslegendar. Jag trivs verkligen med den variation som mitt yrke ibland för med sig.

Är det en gås? Är det ett plan?

Nej, det är ju Mäktige Månsson - Österlens beskyddare!

Det kommer mer info om honom längre fram.

En stadig whiskey och en dvdbox!

Efter en helvetisk arbetsvecka (eller 80-timmars arbetspass om man så vill) och en ordentlig tupplur känner jag att jag är värd det här.

Imorgon ska jag bygga Lego så det står härliga till!

Under de senaste två dagarna har jag sysselsatt mig med följande:

Hållt 2 workshops

Deltagit i en HLR-utbildning.

Tecknat femton (15!) illustrationer och två seriesidor.

Sovit sammanlagt 5 timmar 30 minuter.

Om det inte vore för ett möte jag har imorgon förmiddag hade jag gått i idé över helgen.

Dagens utmaning

Som yrkestecknare är det bra att vara mångsidig, i alla fall är det där min styrka som illustratör ligger. Att kunna skifta mellan olika stilar och tekniker ger mig en stor fördel på arbetsmarknaden. Men kan jag verkligen teckna vad som helst då? Nja, det skulle jag väl inte påstå, vissa saker är självklart svårare att avbilda än andra. I min yrkesvärld finns det två saker som jag gärna håller mig ifrån rent teckningsmässigt; - cyklar och hästar.
Cyklar är fulla av en massa detaljer och jag är alldeles för lat för att rita upp perspektivlinjer för allt krafs som utgör en Cresent. Gör man det minsta lilla fel när man tecknar en cykel ser det genast konstigt ut, proportionerna måste vara hyfsat korrekta för att bilden ska fungera ( i alla fall om man försöker teckna någorlunda realistiskt). Hästar däremot är ju som bekant varelser av kött och blod. Vanligtvis brukar jag inte ha några större problem att avbilda djur, men det är någonting med hästar som gör att jag gärna drar mig för att försöka teckna dem. Antagligen har jag aldrig lärt mig att förstå dem. När jag är ute på skolor och håller teckningsworkshop är det ofta någon som rådfrågar mig om hur de ska rita en fin häst. Problemet är att ungarna oftast gör bättre hästar än mig, jag brukar förska funka och rita en dinosaurie istället. Om jag nu ska teckna en häst behöver jag fotoreferenser, ett bra sudd och framför allt gott om tid.
Så kan ni då gissa vad jag ägnat förmiddagen åt? Just det - tecknat hästar! Det är ju det som är det lustiga med den här branschen, man vet aldrig vilka jobb som kan dyka upp. Resultatet blev väl inte så pjåkigt heller, även om jag gjorde det lätt för mig genom att göra sillhuetter. I vilket fall som helst så var det bra mycket roligare än att teckna en naken Bert Karlsson...

Se där vad några flygplan och eldsvådor kan göra!

Vad nu? Lägger han upp samma bild idag igen!? Får man verkligen göra så?

Tja, varför inte? Så länge som det finns en mening med det tycker jag att det är helt i sin ordning. Här vill jag göra er alla uppmärksamma på hur nyttigt det kan vara med samarbeten. Simon tyckte att jag gett monstret en alldeles för ljus och harmonisk omgivning, och det har han ju verkligen helt rätt i! Ska man nu göra en serie med ett jättemonster som käkar flygplan mitt i en storstad finns det ingen anledning att spara på krutet. Vackra solskensdagar - pytsan! Katastrofer ska det vara! Kaos och eldsvådor för hela slanten! Hur jag ens kunde få för mig att göra en klarblå himel övergår mitt förstånd.

En skämtruta - utan skämt!

Har precis tecknat en skämtruta som Simon skrivit manus till, (som ni säkert kan förstå ahde jag inga invändningar gällande motivet), tyvärr lyckades jag förlägga manuset så jag kan inte texta den innan Simon skickat mig texten på nytt. En korrekt version dyker upp på Slapsticks hemsida inom kort.

Ni har väl inte missat att Slapstick numera även finns i en engelsk version? Nu kan hela världen njuta av våra klämtjäcka frukt- och djurskämt!

Två coooooola bilder för alla kids därute!

Idag bjuder jag på ett par väldigt snabba illustrationer som ska användas som reklam för mina serieworkshops. Under förmiddagen har jag gjort ett tiotal sådana här "fantasieggande" bilder som ska kunna tilltala tolvåringar. När jag själv var i den åldern tyckte jag att välklädda sköldpaddor och rymdagenter var dödshäftigt, (och det tycker jag fortfarande). Alla serier borde innehålla minst ett talande djur och i alla fall sju strålpistoler, tänk bara vad intressant "Min Häst" och "Kronblom", hade blivit med de ingredienserna.