Neonpojken veckohandlar

Jag antar att ni varit med om det här någon gång? Plötsligt stöter man på någon gammal bekantskap som man egentligen inte har så mycket att säga men som ändå envisas de med att prata både mycket och länge. Ibland skryter de och visar bilder på bilar eller pratar om bostadsmarknaden. Sånt händer även superhjältar.

Superhjältar i etern

I söndagens P3 Kultur var temat Svenska superhjältar, eller snarare sagt bristen på dem. Programmet leddes av Johanna Koljonen som själv läser serier och verkar ha rätt bra kunskap i ämnet. En rad olika seriepersonligheter fick komma till tals i programmet, Ulf Granberg snackade Fantomen och Lisa Medin satt med i programmets seriepanel. Dessutom medverkade Anders Eriksson, killen som en gång i tiden vann 10000:- och en massa coola prylar på temat Fantomen i teveprogrammet Kvitt eller dubbelt, Victor Mathiasen och Sebastian Sandberg från fanzinet Svenska Superserieroch Clara Möller Norén, den forna redaktören på Spider-Man (hoppas jag inte stavat fel på något namn nu). På det hela taget var det ett trevligt program, men jag hängde upp mig på en sak. Det talades hela tiden om att det finns så få svenska superhjälteserier. Kapten Stofil och de olika inkarnationerna av Kapten Sverige nämdes visserligen vid några tillfällen men annars sa man inte ett ord om de superhjälteserier som faktiskt finns. Daniel Ahlgren har gjort två ypperliga album i serien SH3 som handlar om elever vid en gymnasieutbildning för superhjältar. Kim W. Andersson gjorde en superhjälteepisod av Love Hurts. Varken SH3 eller Love Hurts nämdes med ett ord i inslaget och det tycker jag är väldigt synd, speciellt det rör sig om två väl genomarbetade serier som inte liknar något annat på den svenska seriemarknaden. Borde inte någon av dem fått chansen att yttra sig i programmet? Daniel hade visserligen vägrat men Kim hade garanterat ställt upp och hade antagligen haft en del intressanta saker att säga.
Så nog finns det svenska superhjältserier, även om de inte är så många. Går man tillbaka genom historien finner vi även serier som Dotty Virvelvind och Korsmannen. Själv har jag dragit mitt strå till stacken med Mäktige Månsson och mitt lilla skötebarn Neonpojken vars sidantal nu växt sig ganska stort i byrålådan.

Programmet kan ni höra HÄR.

Oljiga hjältar

För ett tag sedan gjorde jag ett reklamjobb med det spännande temat "superhjältar och oljepumpar", (ja ni läste rätt!). Jag visste att det varit en annan tecknare inblandad tidigare men att man valde att kontakta mig då man ville ha en mer modern och futuristisk känsla på slutprodukten. Ett smakprov från den tidigare tecknaren kan beskådas HÄR Själv tycker jag att det är ganska kul att jämföra hur två olika tecknare väljer att tackla samma manus.

The return of the Neonboy!

Neonpojken, kommer ni ihåg honom? Förra året presenterade jag första delen av mitt hobbyprojekt med den missnöjde superhjälten här på bloggen. Trots att jag hittills inte visat upp mer än två sidor så tycks serien ändå ha rönt en viss popularitet, jag får fortfarande mail från folk som efterfrågar en fortsättning. 

På söndag gästar både Neonpojken och jag ungdomsprogrammet Bobster i Svts barnkanal, tydligen har vi fans på rätt ställen. Det blir seriesnack och lite liveteckning, förhoppningsvis blir det en trivsam show.

Programmet kommer även att kunna ses via den statliga televisionens hemsida.

Ännu en superhjälte!

Denna gång som illustration till en workshop jag ska hålla i Jönköping i slutet av månaden. Stör mig lite på mantelns utformning så det är möjligt att jag kommer att göra några små justeringar där imorgon. En sak som jag insåg först när jag var färdig med bilden är att utformingen på hjälten, med mask, mantel och röd trikå påminner lite väl mycket om den första inkarnationen av Gröna Lyktan, men det skiter jag fullständigt i. Jag tror inte att någon av de medverkande ens har hört talas om den serien. Möjligtvis känner de till en modernare version genom den tecknade tv-serien Justice League men han ser helt annorlunda ut.
Under det senaste året har jag allt oftare sökt mig till projekt som tillåter mig att experimentera med en mer realistisk teckningstil (om man nu kan klassa en flygande bodybuildare i trikå som realistisk).

Neonpojken - smygpremiär!

Liksom de flesta andra kreativa människor har jag diverse byrålådsprojekt som ligger och väntar på att jag ska få en stund över. Ett av dem har faktiskt, hör och häpna, tagit fysisk form.

Jag har länge lekt med tanken på att göra något som ser ut som en superhjälteserie men som ändå inte riktigt är det, en serie som utspelas mellan de storslagna sammanrabbningarna och heroiska gärningarna. Tanken är att varje episod ska vara på två sidor och om man läser dem i rätt ordning bildar de en sammanhängande historia. 

Inkom gärna med kommentarer på serien för jag vet fortfarande inte riktigt vad det är jag sysslar med, det kan mycket väl vara så att jag är ute och cyklar.