onsdag 4 augusti 2010
Idag tvingades vi avliva en av våra katter. Jag var med när hon fick injektionen, trodde först att jag skulle svimma och förvånade mig själv genom att inte göra det. Antagligen berodde det på att katten var så lugn, hon tycktes inte ens märka nålen. Efter sticket gick jag ut och satte mig i gräset med hennes trötta kropp i famnen. Hon spann några minuter, sedan var det över. Jag satt kvar ända tills en sköterska kom ut förklarade för mig att katten var död. Egentligen hade jag velat sitta kvar ett tag till med det gjorde jag inte. Nu känner jag mig alldeles kall inombords, ungefär som att jag svalt ett stort isblock.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
***KRAM*** Jag fortfarande saknar min hund, Sasha, även om det har gått 10 sedan hon avlivas.
Min hamster fick avlivas han med.
Men det är 30 år sedan.
Min andra hamster dog av sig själv.
Skicka en kommentar