Visar inlägg med etikett masters of the universe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett masters of the universe. Visa alla inlägg

lördag 22 augusti 2009

(nästan) Tillbaka i studion


Efter sex veckor i konsthallen känns det lite svårt att återvända till det vanliga studioarbetet, jag känner inte alls någon inspiration eller kreativitetslusta då jag kommer dit. Under de hektiska sommarmånaderna har jag tillbringat många sena nätter vid köksbordet tillsammans med mitt frilansarbete och det känns numera som min naturliga arbetsplats, problemet är bara att det inte funkar dagtid. Det är på tok för ljust för att kunna använda ljusbordet och jag blir extremt uttråkad av att sitta hemma hela dygnet. De senaste dagarna har jag istället valt att förlägga mitt arbete till helt andra platser, i onsdags tillbringade jag halva dagen på kallbadet och dagen efter i en av mina favoritparker. Så länge som vädret och årstiden tillåter kommer jag nog att fortsätta med det, att kunna jobba och koppla av på samma gång är guld värt. Med laptop, Wacoomplatt, 3-modem och mobil har jag så gott som hela kontoret med mig. Mitt enda problem är att det inte finns något kaffe i närheten så nästa vecka ska jag börja ha med mig en termos. 

Bilden ovan? Jo det stämmer, det är Orko, ja just han. Magikern från Masters of the Universe, He-mans lustiga side-kick. Har bilden något att göra med inlägget i övrigt? Tja, inte så mycket, mer än att jag gjorde bilden sittandes på en parkbänk. Det blir mycket sådana här 80-talsfigurer i mina skissblock, men det kan vi snacka om någon annan gång.

Trevlig helg!

söndag 14 juni 2009

Veckans hjälte: He-man!


Ahh... 1987, jag minns det som det vore igår. Satt hemma hos en lekkamrat och tittade på Unga tvåan (för yngre läsare kan jag beskriva det som 80-talets Bobster), plötsligt dyker ett filmklipp med en svärdsvingande muskelknutte upp och programledaren börjar berätta om filmen MASTERS OF THE UNIVERSE som hade sverigepremiär i dagarna. SHIT! En He-manfilm! Kunde det verkligen stämma!? Jag blev så till mig att jag höll på att sätta saften i halsen.  Programledarnas sågningar av filmen tjänade ingenting till, jag var övertygad om att det måste vara den bästa film som någonsin gjorts! Min kompis var av precis samma åsikt. Att He-man dessutom spelades av en svensk (Dolph Lundgren), gjorde det hela ännu häftigare, jag har nog aldrig varit så stolt över min nationalitet som då. Vi var tvugna att se filmen, så snabbt som möjligt dessutom! Men här stötte vi på en del problem, filmen visades nämligen inte i lilla Tibro och att åka de två milen in till Skövde för att gå på bio fanns inte på kartan. Besvikkna fick vi nöja oss med serieversionen och de samlarstickers som fanns att tillgå på Pressbyrån. I min fantasi målade jag upp bilder av hur otroligt fantastisk filmen måste vara. Det skulle dröja ända fram till 1991 innan jag fick se filmen och ärligt talat minns jag inte särskilt mycket av mina intryck från den. Allt annat minns jag, hur jag plötsligt hittade filmen på den lokala videobutiken (hjärtat slog ett extra slag i bröstet), hur jag under bilresan hem gång på gång läste texten på baksidan, hur sanlöst tufft omslaget såg ut, men av någon anledning har jag inga minnen från när jag faktiskt såg filmen. Nu, 18 år senare har jag sett filmen igen och vad har jag att säga om den då? Tja, inte så jättemycket, förutom att jag hade ofantligt trevligt när jag såg den. Det kanske inte är världens bästa film men definitivt en av de tuffaste fantasyrullar som någonsin gjorts.