För alla er apälskare där ute

Kolla, jag är med på text-tv!

De senaste dagarna har varit ganska surrealistiska. Igår publicerade Sydsvenska dagbladet en artikel om den Tintininspirerade serie jag gör tillsammans med historieprofessor Dick Harrison.

Vanligtvis brukar jag inte prata med media om projekt innan de är färdiga men den här gången gjorde jag ett undantag. Efter att artikeln tryckts gick telefonen varm, jag fick inget jobb gjort på hela dagen (däremot fick jag in en del jobb men det är en annan femma). En reporter från tidningen Spegeln kom förbi och intervjuade mig och direkt efter det blev jag uppring av en tv-producent som ville skicka över ett team för att göra något inslag om mig. De kommer till studion om en timma så nu gäller det att städa.

Det verkar som att Dick också blir jagad av media just nu, bland annat av SVD.

Ibland är det bra att ha gäster, man tvingas städa och måste komma ihåg att ta på sig byxor fast det är lördag. Under helgen gästades min soffa av den kära kollegan Rene Engström. Hennes underbara dialekt och fantastiska sällskap var precis vad jag behövde för att stressa av. Mitt råd till alla er sönderstressade arbetsnarkomaner där ute lyder alltså; skaffa norrlänning, det hjälper.

Hela min skissbok är full med sånt här...

En gammal goding

En gammal barndomsfavorit i digital form, bara för att jag hade lust att teckna honom.

Jag kan verkligen inte sluta teckna apor...

Förra veckan damp det senaste numret av gratistidningen "Vårt Malmö" ner i väldigt många skånska brevlådor. I tidningen kunde man, utöver en rad intressanta artiklar, läsa en skämtruta jag gjorde om Malmöfestivalen. Då jag antar att många av mina bloggläsare inte är Malmöbor har jag valt att lägga upp mitt bidrag i den digitala världen. Har ni missat tidningen slapp ni se fotot av min expanderande dubbelhaka, känn er lyckligt lottade.

Lägesrapport

De senaste veckorna har varit så fulla av arbete att jag knappt ägnat bloggen en tanke, nu ska jag dock försöka ha en (hyfsat) ledig helg innan det är dags att hugga tag i nästa åtagande; att illustrera en bok skriven av allas vår egen Bert Karlsson. Men innan dess tänkte jag ge en sammanfattning av hur min tillvaro ser ut just nu;
Utställningen i Staffanstorp blev mycket lyckad, jag trivdes som fisken i vattnet med ungdomarna och den stora uppskattning vi fick från besökarna värmde verkligen. Jag längtar redan till nästa sommar, då lär det bli ännu häftigare. Då blir det sex veckor i konsthallen med ett mycket fantasieggande tema (jag planerar bland annat att konstruera en tre meter hög flugsvamp).
Den här veckan har jag (till min egen stora förvåning), sysselsatt mig med att teckna av folk under Malmöfestivalen. För tio år sedan var jag så trött på att teckna karikatyrer att jag var nära att lägga pennan åt sidan för all framtid, jag var helt övertgad om att jag aldrig någonsin skulle teckna offentligt igen. Men nu satt jag alltså där igen, under en tältduk med en lång kö av förväntansfulla människor framför mig. Tidningen "Vårt Malmö" hade anlitat mig för att göra digitala serieporträtt av intresserade festivalbesökare och döm om min förvåning då jag upptäckte att jag stortrivdes med uppdraget. Jag hade helt glömt av vilken otroligt positiv respons man får av att sitta och göra något som gör människor glada!
Hela veckan har jag gått omkring med en småleende på läpparna, inte ens en sådan sak som ett massivt datahaveri har fått mig ur balans.

En sak som däremot grämer mig är att jag fortfarande inte fått någon klarhet i vem som skickat mig den anonyma Fantomenskissen. Efter att ha avverkat en rad olika misstänkta är det just nu min gamle vän Christian Hoel som står överst på listan.

Utställningen i Staffanstorp har fått en hel del fin press de senaste dagarna. Idag kan morgonpigga skåningar njuta av en intervju med mig i TV4s lokalnyheter. 

Inslaget kommer även att dyka upp på nätet under dagen. Följ den här LÄNKEN så hittar ni dit.

Fortfarande ingen klarhet i vem den mystiske brevskrivaren kan vara. Så väl Pidde Andersson som Daniel Ahlgren nekar till att det skulle vara någon av dem. Listan över misstänkta blir allt kortare. Kan det månne vara vara den där Radar som brukar kika in på bloggen emellanåt?

Ett mystiskt brev

Igår fick jag ett mytiskt brev med den fysiska postgången. En anonym avsändare har skickat mig en handkolorerad omslagsskiss föreställande den Vandrande vålnaden som iträder sig rollen av grekisk staty. På baksidan av teckningen kan man läsa följande "Omslag - the Phantom - Lakoon - vad tror du? - dramatiskt?". Då det hela saknar avsändare så vet jag inte heller riktigt vad det är meningen att jag ska göra med bilden. Vill den mystiske brevskrivaren att jag ska komma med ett utlåtande eller är det ett förslag på ett omslag jag kan färdigställa till tävlingen? Jag känner inte igen handstilen på vare sig kuvertet eller teckningen, poststämpeln på baksidan är oläsbar så jag har ingen aning om från vilken del av landet den kommer. Det finns ingenting i teckningsstilen som ger mig några ledtrådar heller. Frågan kvarstår, vem är denne mystiske brevskrivare? Min skarpa detektivhjärna säger mig att det är någon som 1. Besitter vissa teckningskunskaper men antagligen inte har det som sitt yrke (då hade jag väl ändå fått en utskrift och inte ett original) 2. Har tillgång till kopiator 3. Personen ifråga har någon typ av vattenfärg/akvarell hemma. Detta innebär att det antagligen rör sig om en hobbytecknare eller en förälder 4. Har en del, åtminstonde grundläggande kunskaper om konsthistoria.

Så vem är det då som gjort skickat mig teckningen? En fågel? Ett plan? Pidde Andersson?

Sommar = Staffanstorps Konsthall

Under de kommande tre veckorna arbetar jag som konstnärlig ledare för en grupp ungdomar i Staffanstorp. Tillsammans ska vi snickra ihop en utställning på temat "Efter katastrofen". För att de ska komma i rätt sinnesstämmning har jag bokat in en del filmvisningar, igår kollade vi på "Mad Max" och idag var det "Barefoot Gen" som gällde. Endera dan ska jag klämma in "Apornas Planet" också. Utställningen går under namnet "Vad händer sen?" och har till och med fått en egen BLOGG där både jag och de medverkande delar med oss av våra tankar.

Den joggande vålnaden

Blev tipsad om att det amerikanska förlaget Moonstone annordnat en tävling där det gäller att göra ett omslag till deras nya Fantomentitel. Då den vandrade vålnaden var en stor favorit under det tidiga 1990-talet kunde jag inte hålla tassarna borta.
Tänkte lägga upp bilden i olika stadier av färdigställande så att alla nyfikna Fantomenentusiaster kan se det växa fram. Det här är dock inte grundskissen (som mötte sitt öde i en tragisk kaffeolycka) utan en clean-up.
Jag kommer att jobba vidare en del på djungeln, vill ha den mer djup och levande. Sedan gäller det att bestämma hur jag ska tuscha den också, då det här är en stil som jag normalt sett inte arbetar i så känns det lite som att lära sig teckna på nytt igen.
Nåja, det får bli som det blir, antagligen lär jag sabba allting i färgläggningen sen.

KUK - ett världsarv

Jäpp, det är faktiskt sant. Unesco har äntligen lagt Kuk på sin världsarvslista, och det var verkligen på tiden om ni frågar mig! Det finns så mycket som vi kan lära oss av Kuk, Kuk är något av det mest fascinerande som finns, och inte nog med det - Kuk är vackert också!
Givetvis snackar jag om fyndlatsen vid Papua i Nya Guinea vad trodde ni egentligen? Kuken?
För de av er som ännu inte bestämt vart ni tänkt tillbringa er semester rekomenderar jag en resa till Kukträsken, skicka mig gärna ett vykort när ni är framme.

Ännu ett visitkortsmotiv

Har fortfarande inte riktigt bestämt mig för hur det nya visitkortet ska se ut.
Vad tror ni, får jag brinna i helvetet om jag använder den här?