Just nu går nästan all min arbetstid åt till att färdigställa den andra delen av "Dick Harrisons äventyr". Jag har nog aldrig arbetat på något så tidskrävande innan, bara det arbete jag gjort med all research har tagit flera arbetsdagar i anspråk. 

När jag gjorde den första delen sabbade jag min handled och har varit livrädd för att det skulle upprepas nu igen. För att snabba på arbetsgången har jag denna gång valt att tuscha samtliga rutor digitalt. Eftersom Tintin stilmässigt befinner sig ganska långt ifrån hur jag vanligtvis tecknar så är det mycket lättare för mig att rätta till linjer och felaktigheter om jag jobbar med digitala original. 

Om jag inte vore tecknare...

... skulle jag vara schlagerdrottning!

Gäst i studion

Idag gästades studion av Ola Lindholm, han och Johanna hade något fuffens för sig...

Teamwork - det bortglömda konceptet

Efter att ha varit sängliggandes med en riktigt jävlig influensa i nära på en vecka sitter jag nu och går igenom en jättehög med backup-skivor. Efter en dryg timmas letande har jag ännu inte hittat vad jag söker efter, däremot hittade jag ett par strippar från en serie jag helt glömt bort. Teamwork - som serien heter, var en halvhjärtad idé jag pitchade för en tidning för ca 4-5 år sedan. Serien var tänkt att kretsa kring ett antal människor som arbetade tillsammans på något slags kontor. Receptionisten i den första strippen heter Azadeh och är döpt efter en tjej jag arbetade med på den tiden jag faktiskt hade ett riktigt arbete. Nu blev det aldrig någonting av det här konceptet, och när jag nu läser serien så förstår jag varför, den är ju faktiskt ganska tråkig. Nåja, jag antar att den duger som blogginlägg i alla fall.

Är det här verkligen jag?

I Augusti förra året gjorde jag ett jobb för gratistidningen "Vårt Malmö". Under Malmöfestivalen ägnade jag några timmar åt dagen åt att teckna snabba karikatyrer av förbipasserande. Dessutom blev jag intervjuad av ett par gymnasieelever, något som jag faktiskt glömt bort. Nu fick jag i alla fall en länk till intervjun skickad till mig och jag blev lite förvånad när jag läste den. Handlar den här texten verkligen om mig? Det känns inte riktigt så i alla fall, visserligen är det jag på bilderna och en del av citaten stämmer. Fast på det hela taget är det nog mer fel än rätt. Jag gör ingen serie som heter "Trumhpteller" (däremot har jag en god vän som heter Trumpfheller), jag svarade aldrig på någon jobbannons, och det gick faktiskt nio år mellan det att jag slutade på sommarland och det att jag mötte min första stalker.  Antagligen har de missuppfattat något eller skrivit på tok för kladdiga anteckningar. Hoppas tjejjerna blir bättre på den saken för de var väldigt trevliga.

Texten kan ni läsa HÄR.

Året börjar bra!
Det senaste numret av tidningen Pondus gästas av serien Slapstick som jag tecknat efter Simon Svenssons manus. Vi breder ut oss över tre sidor inuti tidningen, plus en presentationssida och en stoooor blänkare på omslaget. Inte så illa pinkat va?
Så spring nu ner till närmsta hökare och köp så många nummer av Pondus som plånboken klarar. När ni sedan garvat käken ur led för tredje gången sätter ni er i lugn och ro och skriver ett välkomponerat brev där ni uttrycker er kärlek för Slapstick, om ni sedan postar detta till redaktionen är vi er evigt tacksamma.

Kulturnyheterna

Med anledning av Tintins stundande 80-årsdag har Svt gjort en intervju med mig som kommer att sändas i kvällen Kulturnyheter. Det hela är tänkt att handla om "Tintisn bildspråk" men jag skulle inte alls bli förvånad om fokus istället läggs på Dick Harrison.

Det ä du å ja Paris!

Vet ni vad det är för likhet mellan mig och Paris Hilton?

Nu snackar jag inte om våra hemmavideos ("One night in Jimmy", "Jimmy exposed" etc...), nej verkligen inte. Sanningen är den att vi båda får betalt för att gå på fest! Den lilla skillnaden är bara att jag, till skillnad från min blonda kollega,  måste prestera något. Än så länge räcker det inte med min närvaro,men det kommer väl så småningom...

I början av december anlitades jag av ett evenemangsföretag för att teckna mingelkarikatyrer på Ericsons julfest. Jag var väl inte så där jättesugen från första början men jag hade verkligen JÄTTEROLIGT när jag smög omkring och tecknade av de ovetande cheferna. Förhoppningsvis blir det mer av den varan framöver.

Foto: Emma Björklund

Jag har gjort något oväntat...

... i alla fall tyckte min sambo det när jag kom hem med Macken på dvd. Ni kommer väl ihåg Macken? Tv-serien som fick oss att garva käkarna ur led på 80-talet? Själv har jag inte sett den sedan den gick i repris någon gång för femton år sedan eller så.  Däremot har jag funderat en del på om den verkligen är så rolig som  man minns den. Kan ju inte påstå att jag är någon jättestor beundrare av Galenskaparna & After Shave men jag har i vilket fall som helst under flera år hävdat att serien är helt genial i sitt upplägg, detta utan att egentligen minnas särskilt mycket av den. Nu återstår det att se om jag har rätt, än så länge har jag inte ens brutit plasten runt fodralet. Jag återkommer med en recension så snart jag tagit mig igenom den.

Måndagszombie

Efter det mest slitsamma året i hela mitt liv är det ganska precis så här jag känner mig just nu.

Lussedags nu igen

Eftersom jag är för trött/lat/stressad/överarbetad lägger jag helt enkelt upp den senaste Slapstick-strippen, det får bli mitt bidrag till lussevakan.

(P.S! Ta det försiktigt med lussekatterna nu, tänk på att saffran är potenshöjande och inte bör överdoseras, då kan det inträffa kladdiga olyckor)

Jag - en kramgod kissekatt?

Har ni sett vilka fina presenter/kärleksförklaringar man kan få av sina studiokamrater?

Johanna och Joakim är teamet bakom den populära serien Katten Nils som finns att läsa i varje nummer av tidningen Kamratposten. Jag tror dock inte att "Katten Jimmy" kommer att dyka upp i serien, han är alldeles för bohemisk av sig. 

IKVÄLL...

... är nog första gången jag går hem nykter efter ett möte med Pidde Andersson.

En hektiskt vecka

Igår var det pressrelease för det senaste nummret av Bild & Bubbla där den serie jag gjort tillsammans med Dick Harrison publiceras. Trots att den första delen endast är på fyra sidor har media under flera månader varit väldigt intresserade av resultatet.

Fotot har Gabriella Schulz tagit och jag har helt skamlöst snott det från Skånskan, hela intervjun kan man läsa HÄR. Jag kommer att fylla på med länkar till de andra tidningarna så snart som texterna dyker upp på nätet.