I början av året fick jag chansen att följa med min käre vän Christer Järeslätt
till Pennfilm Studio. Christer skulle fota Per Åhlin för sin bok Refricater och jag hakade på i egenskap av frilansjournalist (jo, emellanåt får jag faktiskt tillfälle att kalla mig så). Tanken var att jag skulle skriva en artikel om Christers arbete för Tidningen Kulturen men då den lades ner kort därpå blev det aldrig någon text. Nu var jag inte så ledsen för det, ett besök på Pennfilm kan knappast räknas som bortkastad tid, mer som "inspirationstripp".
OT: Ni glömmer väl inte bort dagens tävling? Någon gång under dagen kommer jag att lotta ut en sprillans ny originalteckning.
5 kommentarer:
Vilken pojkdröm att besöka en animationsstudio!
wow, jag är en ung konstnär (inte för att det spelar ngn roll egentligen, alla gillar väl) och per åhlin är något av en idol.. fin berättelse!
jag skulle jättegärna läsa mer reportage ( speciellt om hur den store arbetar), vad knäppt att tidningen las ner. :O typiskt.
/elin (igen)
( du får gärna hälsa herr åhlin att han är helt fantastisk, något av en idol och att han har inspirerat enormt många i min generation med dunderklumpen och resan till melonia , bara för att ta ett par exempel. heja naivism, lekfullhet, humor och fantasi! (sen är det sjukt snyggt och genialt gjort med, _riktig_ konst.) det kvillrar och rycker i en när man ser åhlins konst (på ett bra sätt), man blir berörd fysiskt och det börjar spritta (av glädje och okynnigt spe). en av mina topp 5-1900tals konstnärsskap. en stor inspiration i en tid där mkt annat är pretto , fånigt ego, burkigt och plastigt, som borde ha mkt mkt mkt mer erkänning. men är stencool anda. heja per åhlin! we love you!
/elin gbg
haha, fast nu läste jag fel, att själva åhlin var din vän och inte herr christer. :P
hälsa honom ändå, will you?
:)
Skicka en kommentar