Veckans hjälte - SPIRIT

Visserligen är det inte fredag ännu men då jag med största sannolikhet inte kommer att befinna mig i studion imorgon passar jag på att lägga upp veckans bidrag redan nu. Det har kommit in en rad bra förslag via blogg och mail men det som jag verkligen fastnade för var faktiskt det allra första förslaget, Will Eisners Spirit önskad av signaturen sir -L. Spirit är något så ovanligt som en välklädd seriehjälte, tillsammans med Mandrake står han i en klass för sig. Blå kostym med matchande mask är verkligen skitsnyggt, (man kanske skulle rent utav börja klä sig så?). Eisners klassiska brottsbeskämpare har varit en personlig favorit ända sedan barndomens Fantomenläsande på 1980-talet. Blandningen av action, humor, social satir, briljanta teckningar och inte minst de kärleksfullt utmejslade personporträtten står fortfarande i en klass för sig. Den Spirit som jag växte upp med har ingenting gemensamt med Frank Millers pissusla film, (fast slipsen var ju snygg). Om ni inte känner till serien så se till att kolla upp den NU! 

Fortsätter ni att önska nya hjältar så fortsätter jag att teckna dem. Fram med önskelistorna så får ni se vad det blir nästa vecka.

I skogen precis bakom Karlstad Universitet finns ett enkelt vindskydd. Här brukar jag dricka mitt morgonkaffe samtidigt som jag lyssnar på fågelkvitter och käkar allergimedecin. På det hela taget är det en bra start på dagen.

Av någon anledning tyckte jag att det här var väldigt roligt igår...

Värmländska transor

Kolla vilket glatt gäng jag precis stötte ihop med på en av Karlstads sunkigaste hamburgersyltor, tre transor, en blonderad Snövit, en teknist wonnabe samt en snygg gymnasietjej. Det enda som hade kunnat toppa detta vore om Bengt Ahlsterlind i egen hög person kommit in och beställt en hajkburgare.

Fredag = hjältedags!

De som känner mig eller som följt den här bloggen ett tag är säkert bekanta med min förkärlek för barndomens, lite töntigare superhjälteserier. Det fanns en tid då det kändes helt naturligt att Blixten förvandlades till en marionettdocka eller att Stålmannen använde sig av en gigantisk gyllene nyckel för att ta sig in i sin arktiska fästning. Så ser det inte ut längre, dagens superhjältar går i samtalsterapi och pensionsparar. Det är väl i och för sig trevligt det också, men av någon anledning saknar jag ändå de där sanslösa inslagen från förr. Att se folk flyga omkring för egen maskin och jonglera med ångvältar är vardagsmat för mig, det är vansinnet jag vill åt! 

För att få utlopp för denna, min innersta kärlek tänkte jag, (med start idag) lägga upp en ny seriehjälte varje fredag. Hur länge fortsätter jag med det här då? Tja, så länge som jag har roligt och så länge som ni, mina kära läsare uppskattar detta tilltag. 

Eftersom det känns lämpligt att starta med den störste hjälten av dem alla bjuder jag här på alla vår egen Kal-El i en väldigt J.Bone inspirerad version. Den som känner sig manad får gärna komma med förslag om vad jag ska teckna nästa gång. Blir det kanske Zorro, eller Judge Dredd, eller Son Goku, eller Sheena- queen of the jungle eller något helt annat? Det lär vi se nästa vecka.

Jenny Wilson

Förra veckan besökte jag Göteborgs naturhistoriska museum, (var där senast 1993). Under två timmar gick jag runt med skissblocket i högsta hugg och tecknade av olika djur och föremål. Egentligen tycker jag inte om uppstoppade djur, de ger mig en obehaglig känsla (någon som har sett Return of the living dead?). Fördelen med dem är dock att man som tecknare får en helt annan möjlighet att studera dem. Både block och kamera fylldes snabbt med bilder på exotiska djur ur de mest underliga vinklar. Vem vet tänkte jag, någon gång kanske jag kan få nytta av det här. Det fick jag också, och därtill betydligt snabbare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Igår hörde Lars Yngve från tidningen Nya Upplagan av sig och undrade ifall jag möjligtvis hade lust att lägga till några illustrerade element i en fotoserie med sångerskan Jenny Wilson, av någon anledning kändes det väldigt naturligt för mig att plocka fram skissblocket ur väskan. Eftersom halva jobbet redan var gjort gällde det mest för mig att välja ut just vilka skisser jag skulle använda och sedan passa in dem i bilderna. Den första bilden färdigställde jag redan igår samtidigt som jag tittade på Entourage på SVT. Det är inte utan att man känner sig lite proffsig ibland.

Är precis hemkommen från bokmässan i London. Efter två dagars konstant promenerande känner jag mig rätt mör. Idag orkar jag inte avge någon rapport från min lilla resa utan nöjer mig med att slänga upp ännu ett par bilder med Tintinanknytning. Den övre bilden är tagen vid mitt senaste besök i Karlstad, det rör sig om asiatisk mat av take-away-karaktär och har väl egentligen inte så mycket med den belgiske journalisten att göra. Café Tintin finner ni i Göteborg (tidigare fanns det faktiskt två stycken Tintincaféer i samma stad), väggarna är dekorerade med förstorade albumomslag. Galleri Svart & Vitt ligger strax bakom Malmö central, mot hamnen till. Jag är inte helt säker på att de verkligen kollat upp rättigheterna till loggan...

Värmländska äventyr

Är precis hemkommen efter ännu en vecka på Universitetet. Då jag är alldeles för trött för att orka skriva ett vettigt inlägg nöjer jag mig med att slänga upp några bilder från gårdagen. De här underliga kufarna är några av mina elever, men jag vill passa på att nämna att alla kort är tagna efter lektionstid. Ingen av det ni ser nedan ingår på något sätt i min undervisning.

Biljardspelare har aldrig varit coolare än så här...

Hon gör så där hela tiden...

Förstår ni nu varför jag trivs så bra i Bengt Ahlsterlinds rike?

Hmm.. jag vet inte om det är bra eller dåligt att hotelpersonalen känner igen mig så pass väl att de tilltalar mig vid namn innan jag ens checkat in.

En sista liten Tintin

Färdigställde precis den här lilla saken till föreningen Generation Tintins årsbok. Då jag är obeskrivligt missnöjd med den avslutande delen av Dick Harrisons äventyr från det senaste numret av Bild & Bubbla kändes det här som en liten revansch. Egentligen hade jag velat göra ett fejkat albumsomslag men det räckte inte tiden till för. Jag valde att inte ge bilden någon synlig signatur eftersom jag gillar tanken på att någon tror att det här rör sig om en riktig Hergé-illustration.

Nu ska jag hem och packa väskan, imorgon bär det av till Karlstad igen.

Modeblogg- årets Fantomkollektion

Så här ska tydligen Fantomen se ut i den kommande Tv-serien från Sci-Fi Channel, samma bolag som gav oss den fullständigt horribla tolkningen av Blixt Gordon här om året. Den vandrade vålnaden gestaltas av Ryan Carnes, känd från Doctor Who och Desperate Housewives, i serien komemr han att kämpa mot Lithia (vem nu det är), spelad av ingen mindre än Isabella Rossellini. Men hur ser då en fantom för 2000-talet ut? Trendig frisyr och metalklädda handskar istället för ringar. Det enda man känner igen från originaldräkten är väl egentligen bältet. Hade man åtminstonde låtit honom behålla masken kanske det hade varit lättare att acceptera. Och blir det inte lite väl varmt ut att kuta omkring med mc-ställ i djupaste Afrika? Den gamla dräkten var väl ingen höjdare för djungelpromenader den heller, men den verkar betydligt luftigare än det här spektaklet. Nåja, det finns ju en möjlighet att det här bara är en konceptdesgn som bolaget har släppt för att skapa en hype, sånt har hänt förr. Jag minns fortfarande Alex Ross kostymdesign för den första Spider-Man filmen, huvudkaraktären kändes helt fel men jag föredrog ändå hans version av Green Goblin framför Dafoes apfula störtkruka.

Käften full av kärlek!

För någon vecka sedan gjorde jag ett jobb åt det anrika teveprogrammet "Vi i Femman". Jag illustrerade olika talesätt och utifrån dessa bilder ska deltagarna lista ut just vilket ordspråk som det rör sig om. Bilden ovan refuserades på ett tidigt stadium eftersom det, men lite god vilja, faktiskt går att applicera den på två olika talesätt. Bilden ersattes med en oblyg Monty Python-hyllning men den får ni se först efter att programmet sänts (om jag kommer ihåg att lägga upp den då). Det här var ett av de där jobben som man önskar hade tagit lite längre tid än vad det faktiskt gjorde, jag hade nämligen väldigt kul när jag lekte med de olika bildlösningarna.

Den som känner sig manad kan gärna gissa på vilket talesätt det rör sig om, den enda ledtråd jag ger er är att det inte är "Långt ner i halsen"...

Mustascher och popmusik!

Jonas "Jonas" Jonasson är en trevlig kille med en av de mest imponerande (och snyggaste!) mustascher jag någonsin skådat. Han spelar sånt där elektriskt piano i populära orkestrar som Bob Hund, Sci - Fi Skåne och Bergman Rock. I det senaste numret av gratistidningen Nya Upplagan har jag varit framme och klottrat på några av de foton som illustrerar en intervju med mannen i fråga. Jag har gjort det så där lite lagom diskret, vid en hastig genombläddring lär man nog inte märka mina ingrepp. En trevlig detalj gällande Jonas är att han enligt egen utsago är en stor fan av Hergés Tintin, det tycker jag är ett sympatiskt drag.

Fotografier: Lars Yngve

Tillbaka i Malmö igen

Efter tre härliga dagar i sköna Karlstad är jag åter hemma i Malmö. Det strålande vädret till trots sitter jag inne i lägenheten och tycker lite lagom synd om mig själv. Efter en basturelaterad olycka har jag stora inflamerade sår över fötterna, något som gör det väldigt plågsamt att ha skor på sig. Då årstiden inte riktigt tillåter att man går barfota blir det att jobba hemifrån istället. Fördelen med att arbeta i hemmet är att man inte behöver bry sig om att ta på sig några byxor, mina kamrater i Seriestudion är mycket noga på den punkten.