Återigen blev det något helt annorlunda än vad jag först tänkt mig. Här om dagen satt jag och min son och tittade på en dvd med vår gemensamma favoritserie Scooby-Doo. Under vinjetten vände sig grabben mot mig och tyckte att jag skulle rita av Scooby och Shaggy, och vem är jag att argumentera mot det? Det var ju trots allt det bästa förslaget jag hört på hela dagen! Jag plockade fram blocket, stannade filmen på ett par ställen och skissade av några olika scener. Men sonen nöjde sig inte med det, han pekade ut sin favorit bland skisserna och tyckte att jag skulle "rita den i datorn", då jag tyckte att även detta var ett lysande förslag såg jag ingen anledning att argumentera mot det.
Scooby har (precis som Tintin), haft en otroligt stor inverkan på mig, med största säkerhet är det härifrån jag fått mitt stora intresse/kärlek för klassiska skräckfilmer. När jag växte upp lärde jag känna Scooby-Doo genom serietidningen med samma namn, teckningarna var väl inte alltid de bästa, (oftast var de ljusår ifrån Iwao Takamotos fantastiska design), men det fanns ändå något där som lockade mitt intresse. Genom tidningens brevsidor var jag surt medveten om att det fanns en tecknad teve-serie men då vi saknade video skulle det dröja ända fram till 1989 innan jag äntligen fick se ett par avsnitt på en ryckig vhs-kassett. Det var nästan lika spännande som när jag några år senare såg Stjärnornas Krig för första gången...
4 kommentarer:
Totalt jävla toksnygg!
Nästa vecka: Allan Kämpe?
Men stackars dig! Som fick inte växa upp med Scooby Doo!
Scooby Doo fanns ju alltid där, även om det dröjde ett tag innan jag fick uppleva honom "på riktigt".
Skicka en kommentar