Bokmässetipset

Då var det dags att bege sig av till bokmässa igen, det blir faktiskt mitt tionde år på raken.
Jag kommer att medverka i ett seriebattle kl 17.00 på lördag, sånt brukar bli rätt kul.

Den bok jag ser fram emot mest under mässan är utan tvekan Jan Andersson av min mästerlige vän och kollega Samuel Larsson. Hans eminenta strippserie är något av det roligaste och mänskligaste jag sett på mycket, mycket länge. Köp den ni också. Boken ges ut av Tegebjer&Ekholm och Samuel kommer att finnas på plats fredag-lördag för signering.

En annan bok som fyller mig av habegär är Fantomen - från lila vålnad till blågul hjälte, en hyllningsbok till den jubilerande vålnaden. Media har uppmärksammat Fredrik Reinfeldts medverkan men själv är jag betydligt mer nyfiken på Jonas Gardells text. I boken medverkar (utöver en rad andra personer) även min nyligen bortgångne kollega Oskar Forsgren. Oskar är även aktuell med Optimal Press senaste serieantologi Allt för konsten där han tecknat serien Handikappad efter manus av Patrik Stigzelius.

Nu är den här, på en blogg nära dig!

Det har varit lite tyst på bloggen den senaste veckan, något som beror på att jag fått för mig att starta ännu en blogg. När Karl-Alfred för något år sedan plötsligt blev fri från upphovsrätt fick jag en idé om att göra en egen serie med den enögde sjömannen.
Karl-Alfred har alltid legat mig varmt om hjärtat så tanken på att göra en egen serie tilltalade mig verkligen. Under lång tågresa skrev jag ett för mig ovanligt utförligt manusutkasst där jag placerade min favoritsjöman i en av mina favoritfilmer (den som är det minsta filmintresserad kommer snabbt att lista ut vilken film det rör sig om). På resan tillbaka gick jag igenom mitt manus, finslipade dialogen och skissade upp så gott som hela serien. Sedan han jag inte mycket mer än att stiga av tåget innan jag plötsligt blev överrumplad av jobb, ofantliga mängder av jobb, mer jobb än jag någonsin stött på tidigare. Karl-Alfred fick finna sig i att ge plats för frilansuppdragen. Han låg där i byrålådan i flera månader och stirrade på sig med enögd blick. Ibland gav han mig små syrliga frågor i stil med "nu e de väl ändå dags att göra färdigt den där serien?" eller "Johan Wanloo har minsann gjort en Karl-Alfredserie till tidningen Larson, när ska du göra färdigt din?"
Till slut gav jag efter för hans tjat och började använda serien som uppvärmning, varje gång som tillfälle gavs tuschade jag en ruta här och en ruta där. Nu har jag plötsligt kommit en bra bit på vägen och det är äntligen dags att visa upp serien för omvärlden.

Klicka HÄR för att läsa den första delen, en engelskspråkig version kommer längre fram.
Hör gärna av er med era synpunkter på serien, jag har hållit det här projektet ganska hemligt och inte visat det för någon tidigare. Det är inte utan att man är lite nervös för vad folk ska tycka.

Sådana här lappar satt upptejpade runt hela Staffanstorp förra sommaren. Första gången jag såg den trodde jag nästan att det var ett skämt. Visst är det tråkigt när husdjur försvinner, men hur i hela friden lyckas en sköldpadda springa sin väg?

Igår gick jag igen en rad gamla fotomappar och hittade då den här bilden. Eftersom det varit alldeles för lite snusk på bloggen den senaste tiden tänkte jag att den kanske kunde vara till glädje för mina läsare.
Fotot är taget vid ett besök på en utställning med Gotlib i Bryssel för vad som gissningsvis är fyra år sedan.

Foto: Fredrik Strömberg

En del av er kanske har sett den här förut men det skiter jag i.
Här har vi alltså en norsk, animerad bioreklam för Fantomen. Jag vet inte hur den mottogs på 1980talet men JAG hade i alla fall rusat direkt från biografen till närmsta tidningskiosk.

Två Ohyggliga strippar från byrålådans mörkaste hörn

Håller som bäst på att gå igenom gamla strippar med "De Ohyggliga" som jag och Axel gjorde för några år sedan. Under den tid som vi arbetade med serien gjorde vi ca 200strippar samt en följetong i söndagsformat som i stort sett ingen har läst. Tyvärr lyckades vi aldrig få in den någonstans, något som vår kära agent gör sitt bästa för att ändra på. Om man nu inte räknar serietävlingen i Aftonbladet Plus då, (men det gör jag inte). Zombiesplatter kanske inte gör sig så bra i morgontidningar när allt kommer omkring. Jag har inte läst stripparna på nästan tre år så det är rätt intressant att ta del av dem igen, det känns som att man ser dem med nya ögon. Det finns en del saker att justera, framför allt vad gäller mina texter. Jag kommer att gå igenom dialogen och ändra vissa saker. Först och främst kommer jag att förkorta meningar, en del pratbubblor är fullkomligen sprängfyllda med text, det känns nästan som att de är hämtade från Blake & Mortimer.

De Ohyggliga är syndikerade av Birchfield Comics

Shrek Wallin

När den första Shrekfilmen hade premiär fick jag en rad kommentarer om att jag och det älskvärda träskmonstret utseendemässigt liknade varandra (möjligtvis kan jag hålla med om att vi har likadana näsor). Kommentarerna kom från kompisar, flickvännen och främlingar på krogen, det blev rent utav lite jobbigt. När jag anlade skägg upphörde liknelserna, i alla fall ända tills jag för någon månad sedan såg den fjärde filmen. Då var det plötsligt jag själv som gjorde jämförelser oss emellan, fast det rörde i och för sig trollet sinnesstämning och inte våra eventuella fysiska likheter. Jag vet inte vad ni tycker om vår eventuella likhet men här är i alla ett snabbt porträtt av mig själv som träsktroll.

En oväntad crossover

Crossovers är ett vanligt förekommande fenomen i (främst) amerikanska serier, genom åren har ett oräkneligt antal figurer från olika serier och förlag stött på varandra. Som barn var jag väldigt förtjust i sådana tilltag. Jag minns fortfarande hur fascinerad jag var av de julalbum där Stålmannen möter Spindelmannen, mina två favorithjältar i samma serie, det var nästan för bra för att vara sant! I tonåren jagade jag runt på loppisar och marknader för att komma över de för mig hett åtråvärda nummer av Gigant där Läderlappen slogs mot Hulken. Spindelmannenn gjorde inhopp i Transformers och serien dök även upp i serien Top Dog som gick som biserie i ALF. Crossovers är sällan bra, oftast blir de ganska konstiga och bisarra, men det är också där som mycket av charmen ligger. Igår fick jag för första gången läsa en crossover som jag aldrig ens hört talas om tidigare, en crossover så oväntad och underlig att den får "Acke möter Punisher" att blekna i jämförelse.
Jag talar förstås om BINKY MÖTER STÅLMANNEN!
Titanen från Krypton gör ett oväntat gästspel i Binky nr 2 1984. För de av er som aldrig hört talas om Binky kan jag, utan att snöa in på detaljer, beskriva den som en slags Ackeklon. "Binky och Stålmannen" är på elva sidor, som upphovsmän anges Albano (text), Goldberg och Scarpelli. Serien börjar med att ett stort monster dyker upp ur ett stort hål i en trottoar. En grupp förbipasserande tittar storögt på. Bland åskådarna finns Binky och hans vän Sylvester. Sylvester är till en början dock mer intresserad av att spana in blonda kvinnor i korta kjolar än avgrundsmonster. När monstret börjar attackera folket inser han att det bästa nog vore att lägga benen på ryggen. Tyvärr verkar det som att alla bra gömställen redan är upptagna. Men då...

...får Sylvester syn på en telefonkiosk. Inuti telefonkiosken befinner sig Clark Kent, i färd med att byta om till sitt alterego Stålmannen. Sylvester tycker att det ser ut som ett bra gömställe och stackarns Clark lyckas inte mer än att lossa på slipsknuten innan telefonkiosken fylls av panikslagna människor.

Nu tar historien plötsligt en oväntad vändning, och jag är faktiskt inte riktigt säker på hur det här går till, på något sätt lyckas Clark Kent sätta sin Stålmannsdräkt på Sylvester och inte på sig själv. Jag har ingen aning om hur man lyckas med något sådant. Åtta personer i en telefonkiosk är visserligen väldigt trångt men någonstans på vägen borde man inse att man gjort ett misstag. Clark lämnar telefonkiosken i superfart, fortfarande ovetande om sitt misstag. Då monstret passerat går de anda ut ur hytten och först nu upptäcker Sylvester att någon bytt kläder på honom. Eftersom Sylvester nu har på sig trikå och mantel tror alla (utom Binky) att han är den riktige Stålis. Under tiden har den riktige Stålmannen insett sitt misstag och rotat fram en reservdräkt. När han återvänder till platsen och ser hur Sylvester bemöts blir han väldigt förvånad och rent utav lite svartsjuk.

Sylvester trivs bra i rollen som Stålman, speciellt trivs han med flickornas beundran. För att inte bli avslöjad som en bedragare (och förlora sina kvinnliga fans) försöker sig Sylvester på det där med brottsbekämpning. Efter en misslyckad dust med juveltjuvar hamnar han plötsligt i klorna på avgrundsbesten som fortfarande sprider skräck i stan. Monstret för honom till ett berg i skogen där Binky och den blonda kvinnan i den korta kjolen sitter sammanbundna med ett rep. Hur de hamnat där framgår inte av historien, kan hända tycker de att det är trevligt att binda fast varandra i naturen? Som tur är dyker Stålmannen upp och gör processen kort med monstret. Sylvester rusar in i en närliggande grotta för att värma sig, han tycker att det blev lite kyligt utan trikå.

Jag är ingen expert på Binky, men ska jag tolka det här som att han bor i en förort till Gotham City?

Ännu en Arnold

Min samling av Hans Arnold-illustrationer har fått tillökning igen. Denna exlibris av okänt ursprung ropade jag in på en auktion här om dagen. Kombinationen "blodtörstig dinosaurie och gullig katt" känns väldigt passande för mig, jag har ju både katt och dinosaruie hemma! Tyvärr har jag inga uppgifter om teckningen, Svenska auktionsfirmor har så gott som aldrig någon information om var olika teckningar publicerats eller varifrån de kommer. Det är möjligt att det rör sig om en beställning från en privatperson, men det finn en liten detalj som talar mot detta. Då personnamn saknas tror jag snarare att det är någon form av förtryckta exlibriskort där köparna själva får skriva in sitt namn, liknande de som fanns i Sagas ungdomsböcker under 1960-talet. Om någon tycker sig känna igen bilden får ni gärna höra av er.

Mer uppdaterad skåpmat

Ursprungligen en skiss jag gjorde en sommarkväll 1999, tänk att det skulle ta elva år innan den färdigställdes.

Ett gammalt skämt i ny förpackning

Någon som har en bra engelsk översättning på "självbefläckelse"?

Ett lästips det smäller om!

Idag har min käre vän och kollega Johan Wanloo stor premiär för sin webbserie Rock Mannlyfist!
Klicka HÄR för att läsa första delen och se sedan till att besöka sidan varje måndag för att ta del av fortsättningen.

Får ni inte nog av Johan Wanloo kan ni läsa en rykande färsk intervju med honom HÄR.Intervjun är, precis som serien, på engelska och Pidde står för intervjuandet.

Johan har dessutom skrivit en kampsportsosande gästkrönika på Shazam.se, HÄR kan ni läsa den.

Stål-Långben returns

Jag hade lite svårt att komma igång med arbetet igår och gjorde då den här som ren uppvärmning. Det är någonting med Stål-Långben som alltid har tilltalat mig. Jag vet inte om det beror på trikån, den unika flygstilen eller det faktum att han får sina krafter från de ståljordnötter som han förvarar i hatten.

Sagan om Mäster Arnold och den erotiska limericken

Sedan barndomen har jag (likt så många andra) varit enormt fascinerad av Hans Arnolds surealistiska bildvärld. Det är få illustratörer som haft så stor mental inverkan på mig som just Arnold. Vid barndomens biblioteksbesök plockade jag alltid åt mig böcker med just Arnoldillustrationer, oftast sket jag fullständigt i själva boken, det var bilderna jag ville bekanta mig med.

När jag var nitton skolkade jag från skolan och tog tåget till Göteborg för att besöka en stor Arnoldutställning i Västra Frölunda. Jag hade sett original av honom tidigare men det här var första gången som jag besökte en separatutställning med hans verk. Jag var fullständigt tagen, det kändes som att hjärnan skulle explodera av alla intryck. Jag återvände från Göteborg samma kväll, nu som stolt och lycklig ägare av ett alldeles eget verk signerat Hans Arnold. Elva år senare har jag sett en rad olika olika utställningar och samlingen av original och konsttryck har ökat i storlek. Det senaste inköpet gjorde jag från Seriegalleriet för bara någon vecka sedan.



Det finns tre saker som jag tycker är utmärkande för Arnold: Skräck, sagor och erotik. Skräck och sagomotiv har jag flera stycken men just erotiken har lyst med sin frånvaro i samlingen. När jag hämtat ut paketet från posten märkte jag att det satt en lapp tejpad på baksidan av panån:



En snuskig limrick! Var kan den här komma ifrån? Kan det röra sig om en illustration från någon herrtidning? Om någon där ute i cyberrymden tror sig ha en aning eller runt utav äger den publikation där bilden finns publicerad får ni gärna höra av er.