Usch...

...nu har jag gjort det.
Skaffat facebook.
Fast jag egentligen inte vill.
Jag hade ett konto för Karl-Alfreds räkning men det raderades eftersom han inte finns på riktigt.
Det var inget jag sörjde över.
Nu var jag tvungen att starta ett konto för att kunna sköta min tjänst som regionsombud för Illustratörcentrum i Södra Sverige.
Det rör sig alltså om ett arbetskonto.
Jag kommer inte att lägga upp några familjebilder eller dela med mig av något som inte rör mitt arbete.
Jag hoppas att alla runt om mig kan respektera detta.
Nu låter jag kanske lite grinig men jag verkligen ingen lust med det här.

Tjuriga hälsningar
/
Jimmy

Jag överlevde bokmässan en gång till

Bokmässan är nu överstökad sedan flera dagar tillbaka. Jag har haft enormt roligt men känner mig fortfarande totalt slutkörd.
Apart Förlag släppte andra volymen av The Walking Dead
Jag tappade räkningen på hur många zombieporträtt som jag gjorde. Trycket var så stort att Dennis Gustafsson och Kim W. Andersson hoppade in för att hjälpa oss. Det hände en rad häftiga saker i vår monter, jag lär säkert skriva mer om dessa så snart som jag betat av ett par skisser.

Så här ser man ut efter ett par dagar på mässgolvet.

Två taggade frilansare på väg mot bokmässan

För mig är ingen bokmässa komplett utan Johanna.
För Johanna är ingen bokmässa komplett utan Slivovice.

Namedroppad av Fredrik Strage

Betyder det att jag är cool nu?

Johanna Kristiansson presenterar: Saker man upplever i Stockholm

I vanliga fall brukar jag använda den här bloggen för att framhäva mitt eget liv och förklara för alla andra hur häftig jag är (det är ju det som bloggar gör bäst), men den här gången tänkta jag faktiskt ta ett steg tillbaka och istället släppa fram en av mina allra käraste kollegor. Ge nu en varm applåd för Johanna Kristiansson!
Både jag och Johanna var uppe i Stockholm under den gångna veckan. Vi närvarade vid Illustratörcentrums seminarium och då vi båda ursprunngligen kommer från små västgötska orter passade vi på att få ut det bästa av vårt besök i hufvudstaden. Här nedan kan ni se ett antal bilder från de fantastiska sevärdheter vi såg till att föreviga på bild.
Bild nr 1:

En snubbe som spyr på sin egen I-phone.
Bild nr 2:

Ett krogbesök med Jonas Darnell.
Bild nr 3:

En snubbe som spyr på sin egen I-phone en gång till.

Precis hemkommen från Stockholm där jag föreläst på Illustratörcentrums seminarium om Skapande Skola. Det var två väldigt lyckade dagar som var obeskrivligt roliga.

Nu är jag seriefigur igen

Den här har säkert ett par månader på nacken men det var först idag som jag blev varse om den. Jag dyker upp på ett hörn i Fanny M. Bystedts seriereportage från förra årets Bok och Biblioteksmässa. Det är lite svårt för mig att avgöra om jag är en hund eller gris (hoppas på det första alternativet) men jag önskar verkligen att jag hade en lika snittsig mustasch i verkligheten.
Läs serien i sin helhet genom att klicka HÄR.

En film att se fram emot

Någon mer som är lika taggad inför Avengersfilmen? Med tanke på hur oförskämt underhållande de senaste årens Marvelfilmer varit så förväntar jag mig storverk. I år har vi njutit av de utmärkta filmerna om Thor och Captain America. Första Iron-Man var även den riktigt jäkla bra och senaste Hulkrullen var spännande rakt igenom.

Bamse kommer!

Min käre vän Andreas Qassim har precis avslutat teckningsarbetet med ett av mina Bamsemanus. Han har gjort ett strålande jobb med ett ganska så krävande manus. Jag är väldigt glad över att det blev just han som fick ta sig an den här serien. Seriens namn kan jag inte avslöja ännu men jag TROR att jag kan visa upp en av rutorna utan att någon protesterar. Jag har ingen aning om när serien kommer att publiceras ännu men lovar att återkomma om det.

Jag är större än Ola Salo!

Från dagens Metro (the Skånish edition):

Igår höll jag och Johanna ännu ett serieteckningsworkshop under Malmöfestivalen. Vi fick besök av ett team från Metro som såg till att dokumentera oss för eftervärlden.

Va? Tycker ni att rubriken var missvisande? Inte då! Jämför själva storleken på bilderna så får ni se, vi är GIGANTISKA jämfört med Ola, han ser ju pytteliten ut.

När vi ändå är inne på Ola Salo så kan jag lika gärna passa på att dela med mig av en liten anekdot från mitt liv i tecknandets tjänst. För ungefär ett och ett halvt år sedan var jag inhyrd mingeltecknare på en enorm personalfest för Pressbyråns anställda. Eventet hölls i Uppsala och mitt tåg var kraftigt försenat pga.snökaos. När jag väl kommit fram visades jag till personalutrymmet som bestod av en mycket lång vit korridor med ett litet kökspentry. Där slog jag mig ner vid ett bord, knöt slipsen och började sortera mina pennor. Efter en stund ringer en av mina redaktörer och då jag alltid blir enormt rastlös av att prata i telefon tar jag en liten promenad i korridoren under tiden som vi pratar. När jag gått från ena ändan av korridoren till den andra vänder jag mig om och tappar närapå hakan, i andra ändan av korridoren kommer det en man gåendes, iklädd kalsonger och läderkeps!
Jag berättar detta för min redaktör som genast börjar skratta. När jag och kalsongmannen kommer närmare varandra tycker jag att han ser väldigt bekant ut. Efter en stund inser jag att det är Ola Salo som döljer sig under läderkepsen. Vi ger varandra ett snabbt ögonkast när vi möts i korridoren. När samtalet är avslutat sätter jag mig igen och fortsätter att sortera mina pennor. Efter en stund avbryts jag av en röst som frågar om det är copicpennor jag har. Jag tittar upp och möts återigen av Ola, fast nu har såväl kepsen som kalsongerna gett vika för en tjusig kostym i tre delar. Vi presenterar oss för varandra och han slår sig ner vid mitt bord. Vi börjar prata om pennor och han berättar att han en gång i tiden drömde om att bli serietecknare. Jag leker med tanken på att säga "själv drömde jag en gång i tiden om att bli rockstjärna" men låter bli. Det är ju trots allt inte sant, några sådana drömmar har jag aldrig haft. Vi sitter där och småpratar, Ola är enormt trevlig och lätt att snacka med. Han presenterar mig för sin gravida flickvän och samtalet letar sig in på graviditet och föräldraskap. Snart dyker resten av bandet dyker upp. Jag och Jepson konstaterar att vi brukar se varandra på Konsum hemma i Malmö.

Neonpojken veckohandlar

Jag antar att ni varit med om det här någon gång? Plötsligt stöter man på någon gammal bekantskap som man egentligen inte har så mycket att säga men som ändå envisas de med att prata både mycket och länge. Ibland skryter de och visar bilder på bilar eller pratar om bostadsmarknaden. Sånt händer även superhjältar.

Fredagsmys inleds ALLTID med Shatner

Gratis workshop i serieteckning!

Idag börjar Malmöfestivalen, en stadsfest fylld av roliga gratisaktiviteter för hela familjen.
Tillsammans med Johanna Kristiansson kommer jag att håll ett antal workshops i serieteckning, det första går av stapeln redan i eftermiddag.
För info och tider, kolla HÄR.

Ah youtube, har jag någonsin sagt hur mycket jag älskar dig?

För många år sedan hörde jag talas om en Fantomensketch med Paul "Crocodile Dundee" Hogan men jag hade aldrig några större förhoppningar om att få se den. Nu har jag dock (genom youtubes förtjänst) äntligen fått bekanta mig med materialet.

Själva sketchen kanske inte är så jätterolig i sig men vi bjuds på en rad nya djungelordspråk och ett bögskämt på Mandrakes bekostnad. Man måste bara älska det.
Jag gillar den där effekten man har lagt på Hogans röst, även om det inte känns helt naturligt så låter det bra mycket bättre än Christian Bales hesa Läderlapp (jag har svårt att hålla mig för skratt när han pratar). Dräkten verkar dock inte vara särskilt bekväm, jag vet inte om Hogans rörelsemönster beror på att han försöker se biffigare ut eller om han är rädd att spräcka tyget.

Fantomennördar märker självklart en rad felaktigheter i filmen, dödskalleringen sitter på fel hand, det goda märket saknas helt, Diana påminner mer om Jane Porter etc. Men vad gör väl det egentligen. Av alla de Fantomenfilmatiseringar jag sett (och jag har antagligen sett dem alla) så är det ändå den här som håller sig närmast ursprungsmaterialet, ( i alla fall om man undantar det där med att Diana tillagar Devil).

Om någon känner till fler sketcher av den här typen får ni gärna höra av er, jag är lika vetgirig som nördig.

En lyckad vernissage!

Söndagens vernissage blev väldigt lyckad. Vi har nog aldrig haft så många besökare tidigare år.
Till min stora förvåning och glädje bestämde sig Sydsvenskan för att göra ännu ett reportage om utställningen.
Det kan ni läsa HÄR.

Så snart jag får en stund över ska jag fylla på det här inlägget med bilder och filmsnuttar. Välkommen tillbaka lite senare.