Den sprattlande brottsbekämparen

Mäktige Månsson - nu även i pysselform.

JAg vet inte vad ni damer tycker om det här...

...själv har jag svårt att sluta fnissa.

Yngre, smalare, skägglös

Under den gångna helgen gjorde jag ett besök i föräldrahemmet och hittade då den här tidningsartikeln i byrålåda. Detta är en av de första tidningsartiklar som skrevs om mig i egenskap av aspirerande tecknare. På sätt och vis kan man säga att det var här som min karriär tog sina första stapplande dels. Detta var första gången jag fick betalt för att teckna någonting, (inuti tidningen publicerades en seriestripp som jag gjort). Artikeln ledde till att jag dels bjöds in som gäst till TV4 Skaraborg (vilket i sin tur ledde till att jag erbjöds en plats som karikatyrtecknare på Skara Sommarland), dels till att jag fick stryk eftersom jag, citat; var så jävla ful på fotot inuti tidningen (alltså det som jag valt att inte lägga upp här).

Förra veckans hjältar...

... skulle ha varit upplagd i fredags men jag hade lite för roligt när jag jobbade med bilden och slängde hela tiden in nya detaljer i bilden. Det började med att jag fick en vansinnig lust att teckna Doctor Doom. Den egenkäre adelsmannen och tillika diktatorn har alltid varit en av mina absoluta favoritskurkar. Då han inte riktigt passar in i hjältetemat så valde jag att slänga in Ben Grimm/Thing också. Eftersom jag tyckte att han såg lite ensam ut fick han sällskap av roboten H.E.R.B.I.E och när jag ändå höll på kunde jag väl lika gärna lägga till resten av Fantastiska Fyran också? Helt plötsligt satt jag med ett helt tidningsomslag framför mig. Vanligtvis brukar jag inte lägga mer än högst ett par timmar på hjältebilderna, den här har jag pysslat med från och till under flera arbetsdagar och har fortfarande en hel del kvar att göra. Så snart som bilden är färdig lovar jag att slänga upp den i bloggen, tills dess får ni hålla till godo med smakprovet ovan.

Rapport från Liseberg

När sonen roade sig bland fräna radiobilar och kladdig sockervadd passade jag på att utforska parken på egen hand. Gissa om jag blev glad då jag hittade den här tjusiga...

...AVSUGNINSAPPARATEN!

Vem behöver åkattraktioner när det finns någon sånt här? 

På Liseberg finns verkligen något för alla.

Även tecknare dagdrömmer

Ibland händer det att jag fantiserar om ett liv som musiker, (till saken hör att jag inte kan spela ett endaste litet instrument och har sångröst som en pubertets-Godzilla). Emellanåt ägnar jag sömnlösa nätter åt att sätta ihop små textrader som jag sedan ser till att göra mig av med innan någon får syn på dem. 

Oljiga hjältar

För ett tag sedan gjorde jag ett reklamjobb med det spännande temat "superhjältar och oljepumpar", (ja ni läste rätt!). Jag visste att det varit en annan tecknare inblandad tidigare men att man valde att kontakta mig då man ville ha en mer modern och futuristisk känsla på slutprodukten. Ett smakprov från den tidigare tecknaren kan beskådas HÄR Själv tycker jag att det är ganska kul att jämföra hur två olika tecknare väljer att tackla samma manus.

Veckans hjälte: He-man!

Ahh... 1987, jag minns det som det vore igår. Satt hemma hos en lekkamrat och tittade på Unga tvåan (för yngre läsare kan jag beskriva det som 80-talets Bobster), plötsligt dyker ett filmklipp med en svärdsvingande muskelknutte upp och programledaren börjar berätta om filmen MASTERS OF THE UNIVERSE som hade sverigepremiär i dagarna. SHIT! En He-manfilm! Kunde det verkligen stämma!? Jag blev så till mig att jag höll på att sätta saften i halsen.  Programledarnas sågningar av filmen tjänade ingenting till, jag var övertygad om att det måste vara den bästa film som någonsin gjorts! Min kompis var av precis samma åsikt. Att He-man dessutom spelades av en svensk (Dolph Lundgren), gjorde det hela ännu häftigare, jag har nog aldrig varit så stolt över min nationalitet som då. Vi var tvugna att se filmen, så snabbt som möjligt dessutom! Men här stötte vi på en del problem, filmen visades nämligen inte i lilla Tibro och att åka de två milen in till Skövde för att gå på bio fanns inte på kartan. Besvikkna fick vi nöja oss med serieversionen och de samlarstickers som fanns att tillgå på Pressbyrån. I min fantasi målade jag upp bilder av hur otroligt fantastisk filmen måste vara. Det skulle dröja ända fram till 1991 innan jag fick se filmen och ärligt talat minns jag inte särskilt mycket av mina intryck från den. Allt annat minns jag, hur jag plötsligt hittade filmen på den lokala videobutiken (hjärtat slog ett extra slag i bröstet), hur jag under bilresan hem gång på gång läste texten på baksidan, hur sanlöst tufft omslaget såg ut, men av någon anledning har jag inga minnen från när jag faktiskt såg filmen. Nu, 18 år senare har jag sett filmen igen och vad har jag att säga om den då? Tja, inte så jättemycket, förutom att jag hade ofantligt trevligt när jag såg den. Det kanske inte är världens bästa film men definitivt en av de tuffaste fantasyrullar som någonsin gjorts.

I Åsa Ekströms händer.

Under en kort period av mitt liv arbetade jag som redaktör på Egmont Kärnan (jo, det stämmer jag hade ett riktigt jobb!). Bland annat hade jag hand om en 5-6 nummer av Ranma 1/2 vilket var en rätt så trevlig sysselsättning. Det var alltid lika kul att gå igenom Simon Lundströms översättningar med honom via telefon, lärde mig en massa nya saker varje gång jag talade med honom. Men det roligaste av allt var faktiskt brevsidorna. När jag under uppväxten läste tidningar som Fantomen, Spindelmannen och Marvels Universum var det alltid brevsidorna jag tog mig an först. Här kunde läsarna få svar på sina frågor om olika figurer eller tecknare, det fanns en närhet till läsarna som tyvärr har gått förlorad i dagens magra tidningsutbud. Jag ville göra något liknande för Ranmas läsare. Åsa Ekström som då liksom nu var en av de mest talangfulla mangatecknarna i Sverige, kallades in för att göra en rad lösa illustrationer som kunde användas på brevsidorna, bland annat de ni ser ovan. 

Tecknare har en tendens att avbilda mig som mycket snyggare än vad jag är i verkligheten. Åsas bild är jättefin men ser jag inte ut som en blandning av Aslan och Mikael Tegebjer? 

För de som känner mig

Min trogna gamla mobil föll i bitar för någon vecka sedan, har följaktligen tvingats skaffa ny. Tyvärr gick nästan alla nummer i den förlorade då de var sparade i telefonen och inte i sim-kortet. De som känner att de hör hemma i min telefonbok kan väl skicka mig ett mail med uppgifterna eller ett sms med ert namn, mitt nummer är det samma som tidigare.

Från arkivet - skämt anno 2002

En sju år gammal skämtteckning som jag fortfarande tycker är fantastiskt rolig...

Secret Wars ikväll!

Ikväll är det final för livekonst-tävlingen Secret Wars i Malmö och jag kommer att agera domare under tävlingen. För info om tid och plats hänvisar jag till länken ovan.

Vi ses där!

Veckans hjältar - Norville Rogers & Scoobert Doo

Återigen blev det något helt annorlunda än vad jag först tänkt mig. Här om dagen satt jag och min son och tittade på en dvd med vår gemensamma favoritserie Scooby-Doo. Under vinjetten vände sig grabben mot mig och tyckte att jag skulle rita av Scooby och Shaggy, och vem är jag att argumentera mot det? Det var ju trots allt det bästa förslaget jag hört på hela dagen! Jag plockade fram blocket, stannade filmen på ett par ställen och skissade av några olika scener. Men sonen nöjde sig inte med det, han pekade ut sin favorit bland skisserna och tyckte att jag skulle "rita den i datorn", då jag tyckte att även detta var ett lysande förslag såg jag ingen anledning att argumentera mot det.  

Scooby har (precis som Tintin), haft en otroligt stor inverkan på mig, med största säkerhet är det härifrån jag fått mitt stora intresse/kärlek för klassiska skräckfilmer. När jag växte upp lärde jag känna Scooby-Doo genom serietidningen med samma namn, teckningarna var väl inte alltid de bästa, (oftast var de ljusår ifrån Iwao Takamotos fantastiska design), men det fanns ändå något där som lockade mitt intresse. Genom tidningens brevsidor var jag surt medveten om att det fanns en tecknad teve-serie men då vi saknade video skulle det dröja ända fram till 1989 innan jag äntligen fick se ett par avsnitt på en ryckig vhs-kassett. Det var nästan lika spännande som när jag några år senare såg Stjärnornas Krig för första gången...

Mäktige Månsson returns

Nästa vecka utkommer ett nytt nummer av den eminenta gratistidningen Nya Upplagan, och den här gången är tidningen dessutom lite coolare än vanligt. Det är nämligen dags för en ny rafflande episod av Mäktige Månsson- Österlens beskyddare. Pidde Andersson har skrivit ihop ett nervkittlande manus kryddat med radioaktiva utsläpp, sill och nubbe, allt som hör midsommaren till. 

Western + monster = Cooooolt!

Det här MÅSTE vara den bästa serietidning som någonsin gjorts! En jättelik version av Frankensteins monster i western-miljö. Upplägget är ju helt fantastiskt! Fast det mest fantastiska är nog att jag hittade detta mästerverk i soprummet. Vem vill göra sig av med något sånt här? Mina grannar är inte riktigt kloka ibland...

Ett besök i Bamseland

Den gångna helgen tillbringades på Kolmårdens djurpark, som den serienörd jag är så såg jag självklart till att besöka Bamses värld, som passande nog finns belägen strax bakom brunbjörnarna.

Här kan man besöka ett flertal av Rune Andreassons karaktärer i deras hemmiljö. Hemma hos Bamse kan man passa på att ta sig en titt i hans kikare.

I Familjen Skutts stubbe kan man förfäras av en en falsksjungande Olof Thunberg som ideligen loopas i stubbens högtalare. Jag tycker synd om de som jobbar här och måste lyssna på detta plågsamma läte dagarna i ända. Olof har en fantastisk berättarröst men någon sångare är han definitivt inte.

Självklart finns här även det (inte särskilt) höga berget. Både Farmor och Katten Jansson finns på plats, Husmusen kunde jag dock inte se till.

Det som fascinerade mig allra mest var de underbart fula toalettskyltarna. Så här har jag nog aldrig sett Lille Skutt förut (eller ska det kanske föreställa Mini-Hopp?). Och är inte den där pottan misstänkt lik en honungsburk?

Olle Ljungström och en fuktskadad lägenhet...

Just nu sitter jag och slutför ett omslag till Nya Upplagan, bilden är inte riktigt färdig ännu men så här ser den ut i nuläget. Det är rätt kul att leka med foton, ska bli intressant att höra vad Olle har att säga om det.

Fuktskadad hall är däremot något mindre roligt. Jag har just en sådan, hantverkarna var här och bröt upp golvet igår. Hallen ser ut som ett grustag, katterna är överlyckliga och tror att de fått en ny toalett. I badrummet står det en enorm fläkt som ska se till att fukten torkar ut, vilket tar tid. Fläkten låter som Darth Vaders kareokemaskin och får inte stängas av under de närmaste fjorton dagarna. Eftersom sonens rum står vägg i vägg med badrummet får han sova i min säng tills allt är över. Själv tillbringade jag natten med att lyssna till den dånande fläkten, liggandes på en matta framför teven. Behöver jag tala om att jag inte sovit så mycket? 

Tecknare på vift

Förra veckan for jag och min kära studiokamrat Johanna till Kinna för att dela med oss av vår visdom till Örbyskolans samtliga mellanstadieelever. Under en hel dag hade vi teckningsshow på scenen. Som ett plus i kanten hade vi den stora turen att bli inhysta på Lydde Gård som antagligen är ett av landets trevligaste pensionat.