Jag håller som bäst på att gå igenom alla dammiga lådor i mitt källarförråd. Det mesta man har i sina förvaringsutrymmen är saker man inte har något större behov av, detta är ett välkänt faktum. Trots denna vetskap känns det ändå som att man gör en del fynd när man står där och går igenom flyttkartonger som man egentligen borde packat upp så fort man flyttade hemifrån. Det rör sig om häftiga leksaker, coola loppisfynd, seriealbum man inte läst sedan den tidiga tonåren och vältummade pocketutgåvor av "Liftarens guide till galaxen", "sagan om ringen" och "Watership down". Alltsammans är föremål som jag helt hade glömt bort att jag har i min ägo. Prylarna delas upp i tre separata högar, en att spara till nästa utrensning (som med rådande takt lär bli någon gång kring 2019), en att bära ut i soprummet så snart det mörknat och en mindre hög som ska upp i lägenheten.
När jag hittade fotot ovan stannade jag till, är det där verkligen jag? Så där smal och korthårig har väl aldrig jag varit? Alla prylarna i lådorna tillhörde en gång i tiden grabben på bilden, en del av dem betydde rent utav mycket för honom. Saker och ting förändras verkligen genom åren, fram till för bara en timma sedan hade jag helt glömt att merparten av dessa objekt från min tonåriga skattkammare ens existerade.
Kortet är från december 1999, alltså ganska precis tio år sedan. Även fast jag minns ganska exakt när och var plåtningen skedde kan jag ändå inte smälta att det är faktiskt jag på bilden. Det känns lite som att jag röjer upp i mitt eget dödsbo.
1 kommentar:
Vilken hunk!
Skicka en kommentar