Älskade, hatade medpassagerare och deras läsvanor

Idag befinner jag mig i den kungliga hufvudstaden å yrkets vägnar. Jag blir aldrig riktigt klok på Stockholm, hur många gånger jag än kommer hit så lär jag mig aldrig att hitta. Och då brukar jag ändå ha rätt bra lokalsinne. Det är precis som att det finns något här som stör min inre kompass men jag kan inte bli riktigt klok på vad det är.

Under morgonens tågresa kunde jag inte undvika att snappa upp en rad intressanta konversationer från mina medresenärer. Första delen av resan satt jag mitt emot ett gäng arbetskamrater som av allt att döma skulle på någon slags kick-off eller konferens. Jag fick aldrig reda på vad de egentligen jobbade med men skit samma, det hör inte hit, ( för sakens skull kan vi dock låtsas att de var resande i servetter). Hur som helst så utgjordes hela sällskapet av ett tiotal personer mellan 30-60år, lika många män som kvinnor.
Den som utmärkte sig allra mest var en man på 50+ som blev mycket fascinerad då en av hans kollegor plockade fram en bok ur sin portfölj.

- VA!? Läser du böcker? vrålade han på den allra mest plågsamma formen av skånska. Tydligen var han inte van vid att se folk läsa för nöjes skull.
- Jo, det händer ibland, svarade den något yngre kollegan, även han skåning men med en betydligt mer behaglig dialekt.
- Vad säger tjejen då, när du sitter med näsan i en bok? Tycker inte hon att det är tråkigt?
- Hon brukar träna på kvällarna så hon klagar väl inte.
- Vänta bara tills ni gifter er, då får du nog sluta med det där, fortsatte den äldre skåningen som inte för sitt liv tycktes kunna förstå hur någon frivilligt kunde tänka sig att slå upp en bok (som för övrigt var Pestens tid av Stephen King).
Sedan fortsatte det så där ett bar tag, tydligen är det konstigt med folk som läser.

När hela sällskapet hade stigit av slog sig två grabbar ner i samma säte. Den äldre av dem befann sig någonstans runt tolvårsåldern och den yngre var väl strax under tio. Om de inte var syskon så var de i alla fall släkt på något vänster för de var förvillande lika varandra till utseendet. Tolvåringen plockade fram den senaste utgåvan av Guinness Rekordbok ur ryggsäcken. Han hade tydligen fått boken i julklapp och var mäkta stolt över den. Han förklarade för den yngre killen att nu skulle han minsann få se några coola missfoster. Sedan satt de och där, oerhört fascinerade och tittade på allehanda skumma foton. Jag har inte bläddrat i en Guinness rekordbok sedan jag själv var i deras ålder så jag har lite dålig koll på hur många "missfoster" årets upplaga faktiskt innehåller, men jag tyckte mig i alla fall se en skymt av en afrikansk kvinna med tallriksläppar, (vilket ju som vi alla vet ingen missbildning, snarare en extrem form av piercing).
Synd att killarna inte hade gått på en station tidigare, det hade varit kul att de den skånske mannens reaktion på killarnas läsvanor.