I söndagens P3 Kultur var temat Svenska superhjältar, eller snarare sagt bristen på dem. Programmet leddes av Johanna Koljonen som själv läser serier och verkar ha rätt bra kunskap i ämnet. En rad olika seriepersonligheter fick komma till tals i programmet, Ulf Granberg snackade Fantomen och Lisa Medin satt med i programmets seriepanel. Dessutom medverkade Anders Eriksson, killen som en gång i tiden vann 10000:- och en massa coola prylar på temat Fantomen i teveprogrammet
Kvitt eller dubbelt, Victor Mathiasen och Sebastian Sandberg från fanzinet
Svenska Superserieroch Clara Möller Norén, den forna redaktören på Spider-Man (hoppas jag inte stavat fel på något namn nu). På det hela taget var det ett trevligt program, men jag hängde upp mig på en sak. Det talades hela tiden om att det finns så få svenska superhjälteserier.
Kapten Stofil och de olika inkarnationerna av
Kapten Sverige nämdes visserligen vid några tillfällen men annars sa man inte ett ord om de superhjälteserier som faktiskt finns. Daniel Ahlgren har gjort två ypperliga album i serien
SH3 som handlar om elever vid en gymnasieutbildning för superhjältar.
Kim W. Andersson gjorde en superhjälteepisod av
Love Hurts. Varken
SH3 eller
Love Hurts nämdes med ett ord i inslaget och det tycker jag är väldigt synd, speciellt det rör sig om två väl genomarbetade serier som inte liknar något annat på den svenska seriemarknaden. Borde inte någon av dem fått chansen att yttra sig i programmet? Daniel hade visserligen vägrat men Kim hade garanterat ställt upp och hade antagligen haft en del intressanta saker att säga.
Så nog finns det svenska superhjältserier, även om de inte är så många. Går man tillbaka genom historien finner vi även serier som
Dotty Virvelvind och
Korsmannen. Själv har jag dragit mitt strå till stacken med
Mäktige Månsson och mitt lilla skötebarn
Neonpojken vars sidantal nu växt sig ganska stort i byrålådan.
Programmet kan ni höra
HÄR.