James Camerons senaste storfilm Avatar röner enorma framgångar världen över. Själv gillade jag den inte alls, en milimetertunn story och ointressanta karaktärer, blå dataanimerade varelser som inte går att ta på allvar. Vad är det folk är så lyriska över? Det enda jag uppskattade var miljöerna som bitvis såg fantastiska ut. Ok, det fanns en del schysta actionsekvenser också men det var det hela.
Sydsvenskan gav spektaklet högsta tänkbara betyg och i stort sett alla jag talat med älskar filmen, (Pidde undantagen läs hans pang-på-rödbetan recension HÄR).
Jag blir faktiskt lite provocerad av sånt här. MÅSTE man älska James Cameron? Det verkar så i alla fall.
Min fråga till er lyder alltså; Avatar, bra eller illaluktande apanus?
tisdag 12 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Att plot och rollfigurer var generisk måste jag hålla med! Filmet har kallat för Dances With Aliens av många. Men Avatar är "eye-candy" och det funkar bra som det. Så, nej, apanus är det inte (vet inte just hur en apanus luktar förresten även om jag har haft deltag i Primatological Field School i 1989!).
Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur filmet hade sett ute om det hade varit en mörkhyad kvinna som var huvudfiguren. Typ "mitt folk blev nedtryckte av kolonialism och jag ska inte vara passiv och bara kika på när det händer andra folk!" Kanske jag borde skriva film manus?!!! LOL
Synd att inte du var inblandad i arbetet med filmen, en sådan detalj hade lyft den rejält för mig. En svart, rullstolsbunden kvinna som byter kropp och får ihop det med en blå prinsessa måste man bara älska.
Jag älskade filmen. Även om jag såg en nedladdad kopia där man de första tre minuterna pratade tyska.
Märkte att hela mitt inlägg verkar rätt bittert,
Jag förstår inte alls filmens storhet. Får väl försöka se den en gång till vid något tillfälle i studiesyfte, jag kanske har missat något. Eller kan det vara så att den störiga publiken sabbade hela filmupplevelsen för mig?
Jag tror inte det, jag brukar inte vara så väldigt imponerad av Camerons filmer.
Första Terminator är väl fortfarande det bästa han har gjort, tätt följda av uppföljaren och Aliens som både tilltalar tolvåringen inom mig. Abyssen älskade jag i tonåren men i vuxen ålder funkar den inte alls lika bra. True Lies har jag inte sett i sin helhet sedan den kom så den har jag svårt att uttala mig om. Försökte se den på tv någon gång men somnade i soffan. Titanic tyckte jag mest var tråkig, trots de snygga skeppsmiljöerna och Kate Winsletts medverkan.
Jag borde inte ha så svårt att ta till mig Avatar med tanke på allt som jag annars sväljer med hull och hår. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det kan ha att göra med de blå jättarna, för mig har Mupparna har mer trovärdighet än dem.
Lustigt, samma dag jag svarade på Nickans inlägg visades True Lies på dansk tv. Jag bestämde mig för att se filmen och satte mig bekvämt till rätta i soffan OCH SOMNADE IGEN! Jag får nog aldrig reda på om filmen är något att ha eller inte. Däremot tyckte jag om Camerons medverkan i Entourage.
Personligen misstänker jag att någon bajsade på ett papper, som James Cameron sedan misstog för ett manus.
Allt pekar på att det var så det gick till...
Jag skulle inte bli särskilt förvånad om det visade sig stämma...
Skicka en kommentar