Måndagszombie

Efter det mest slitsamma året i hela mitt liv är det ganska precis så här jag känner mig just nu.

Lussedags nu igen

Eftersom jag är för trött/lat/stressad/överarbetad lägger jag helt enkelt upp den senaste Slapstick-strippen, det får bli mitt bidrag till lussevakan.

(P.S! Ta det försiktigt med lussekatterna nu, tänk på att saffran är potenshöjande och inte bör överdoseras, då kan det inträffa kladdiga olyckor)

Jag - en kramgod kissekatt?

Har ni sett vilka fina presenter/kärleksförklaringar man kan få av sina studiokamrater?

Johanna och Joakim är teamet bakom den populära serien Katten Nils som finns att läsa i varje nummer av tidningen Kamratposten. Jag tror dock inte att "Katten Jimmy" kommer att dyka upp i serien, han är alldeles för bohemisk av sig. 

IKVÄLL...

... är nog första gången jag går hem nykter efter ett möte med Pidde Andersson.

En hektiskt vecka

Igår var det pressrelease för det senaste nummret av Bild & Bubbla där den serie jag gjort tillsammans med Dick Harrison publiceras. Trots att den första delen endast är på fyra sidor har media under flera månader varit väldigt intresserade av resultatet.

Fotot har Gabriella Schulz tagit och jag har helt skamlöst snott det från Skånskan, hela intervjun kan man läsa HÄR. Jag kommer att fylla på med länkar till de andra tidningarna så snart som texterna dyker upp på nätet.

Originaltävlingen - andra veckan!

För de av er som tillhändelsevis missat det så lottar jag alltså ut en originalteckning i veckan, ända fram till jul. Förra veckan vad det Håkan som kammade hem inte mindre än två ondskefulla bilder på Mr Hyde från den fenomenala tv-serien "Jekyll" (vilken tyvärr är inställd idag p.ga. något mer idrottsrelaterat).

Tävling nummer två går ut på att fylla i de saknade orden/namnen i meningen här under på ett så korrekt sätt som möjligt (antalet punkter har ingenting att göra med antalet bokstäver i namnet/orden).

- Nej du gubbe lille, den där förklädnaden lurar ingen! Jag ser allt att det är du .............. eller ska jag kanske säga .................................................?

Märk väl att detta inte är något citat utan bara en mening jag har hittat på. De bokstäver som ska in har att göra med den underlige personen på bilden.

Ett besök på Pennfilm

I början av året fick jag chansen att följa med min käre vän Christer Järeslätt

till Pennfilm Studio. Christer skulle fota Per Åhlin för sin bok Refricater och jag hakade på i egenskap av frilansjournalist (jo, emellanåt får jag faktiskt tillfälle att kalla mig så). Tanken var att jag skulle skriva en artikel om Christers arbete för Tidningen Kulturen men då den lades ner kort därpå blev det aldrig någon text. Nu var jag inte så ledsen för det, ett besök på Pennfilm kan knappast räknas som bortkastad tid, mer som "inspirationstripp".

OT: Ni glömmer väl inte bort dagens tävling? Någon gång under dagen kommer jag att lotta ut en sprillans ny originalteckning.

Neonpojken - smygpremiär!

Liksom de flesta andra kreativa människor har jag diverse byrålådsprojekt som ligger och väntar på att jag ska få en stund över. Ett av dem har faktiskt, hör och häpna, tagit fysisk form.

Jag har länge lekt med tanken på att göra något som ser ut som en superhjälteserie men som ändå inte riktigt är det, en serie som utspelas mellan de storslagna sammanrabbningarna och heroiska gärningarna. Tanken är att varje episod ska vara på två sidor och om man läser dem i rätt ordning bildar de en sammanhängande historia. 

Inkom gärna med kommentarer på serien för jag vet fortfarande inte riktigt vad det är jag sysslar med, det kan mycket väl vara så att jag är ute och cyklar.

Kaffe med dopp - nu med TÄVLINGAR!

Upptäckte precis att jag lyckats göra över tvåhundra inlägg på den här bloggen. Antar att ett sådant jubileum behöver firas på något sätt, vad sägs om att göra det genom liten tävling? Eller vad sägs om FLERA tävlingar? Där man dessutom kan vinna PRISER! Det låter väl inte så pjåkigt va? Då säger vi så!

Varje vecka fram till jul kommer jag att ge bort ett original till en (förhoppningsvis) lycklig bloggläsare. Vad kommer man att behöva göra för att vinna dessa original då? Tja, det kommer väl att variera antar jag, det hänger lite på vilket humör jag råkar vara på då jag lägger upp veckans tävling. Eftersom det här är första gången gör jag det ganska enkelt för er.

Vad väntar vi på? Över till TÄVLINGEN!

Jag har en liten yrkesskada som gör att jag har svårt att titta på TV utan att ha ett skissblock i handen. Oftast blir det bara rent kladd eller lösa skisser från vad det nu är jag råkat titta på för tillfället men emellanåt blir det faktiskt färdiga teckningar av det hela. Idag var ett sådant tillfälle. Allt du behöver göra för att vinna den övre av teckningarna är att lägga en kommentar på bloggen och berätta vilken TV-serie jag tittat på. Då det här är första gången jag gör det här har jag även ett andrapris (dvs. den undre tekningen), om någon redan snuvat dig på förstaplatsen behöver du inte vara bitter för det! Skriv bara namnet på skådespelaren jjag föröskt avporträttera så kan även du bli lycklig ägare till ett kladdigt Wallinoriginal. Men skynda på, först till kvarn får först ligga med mjölnaren!

Slapsticken erövrar Norge!

Efter att ha ägnat de senaste dagarna åt att ta hand om en sjuk son är jag äntligen tillbaka i studion för att tampas med mina allt tightare deadlines.

En sak som slog mig är att jag helt glömt flagga för mitt och Simon Svenssons gästspel i den norska tidningen M. Då jag själv är väldigt förtjust i titelserien (och dessutom har en viss mängd norskt blod i mina ådror) tycker jag självklart att detta är väldigt trevligt. Och det hela blir ju inte direkt sämre av att just detta nummer pryds av ett Evil Dead -omslag!

Aldrig får man vara riktigt glad!

När jag här om dagen bläddrade igenom veckans Tv-tidning såg jag att Kanal 5 ska visa ett program med titeln "Dirty, Sexy, Monkey". Jag fick genast skyhöga förväntningar, för ett program med en sådan titel måste ju vara hur bra som helst, det förstår väl alla! Med en blandning av snusk, sex och apor verkar det dessutom vara skräddarsytt för just mig. I flera dagar har jag gått runt och fånlett i väntan på vad som antagligen är det bästa teveprogrammet i världshistorien. Men så, för tio minuter sedan, fick jag se en trailer för det utlovade msäterverket - som heter "Dirty, Sexy , MONEY" (och inte verkade det innehålla minsta lilla apa heller) Jag hade läst fel! Programmet kan vbara hur snuskigt och sexigt som helst, är det inga apor med så kan det kvitta!

Helgen är räddad!

Idag kom min gode vän Daniel förbi studion med en liten present, närmare bestämt ett exemplar av sin senaste bok "Jag gråter bara i andra dimensioner". Precis vad jag behöver för att uthärda höstrusket! Som en liten bonus hade han även sett till att pryda försättsbladet med en tjusig teckning.

Kolla vad jag har på mitt ritbord just nu

Usagi Yojimbo! Och två underliga samurajer, undrar vilka de kan vara...

Just nu arbetar jag med ett gäng illustrationer åt KBU - Kultur för Barn och Unga inför deras utbudsdagar som startar nu på onsdag. Genom åren har jag gjort en del olika arbeten för KBU, både illustrationer och workshops. KBU är en av de uppdragsgivare som jag trivs allra bäst att jobba med.

Vad ger man egentligen till sin Simpsonstokige bror om han redan har varenda merchendise-pryl man kan hitta?

Det är en svår fråga, själv löste jag det med hjälp av två dukar och lite akrylfärg.

Det matchar säkert hans Homerförkläde och Bartdörrmatta.

En sista liten Tintin innan vi återgår till det vanliga snusket

Just nu verkar det vara ganska många som gör Tintin-serier. Lagom till att jag blev färdig med min lilla pastisch så dök det upp en staffetserie på seriefrämjandets forum. Då jag för en gångs skull kunde avvara en timme så såg jag till att slänga ihop ett litet bidrag. 

Tell me professor

Äntligen är jag färdig med den första delen av Tintin-pastischen. 

Den här bilden tillkom av bara farten, tänkt att användas som illustration till en text som Dick skrivit för samma nummer. Tänk att få teckna en serie med Indiana Jones i sånt här klara linjen-manér, det hade kunnat bli hur kul som helst. Det hade i alla fall inte blivit lika uselt som den senaste filmen, är det någon som inte har förstått att jag hatade den?

Dagens Dick

Närmar mig sluttampen på serien nu, sedan tar jag en liten paus innan det är dags att ta itu med den avslutande delen. Då jag gav mig in i det här projektet hade jag ingen aning om hur pass folkkär Dick faktiskt är. När jag var i Lund här om dagen blev jag stannad på gatan inte mindre än tre (3!) gånger av folk som sett mig på tv och var nyfikna på serien. 

I litteraturens tjänst

Den här veckan arbetar jag på den underbara bokfestivalen Litteralund, och jag stortrivs verkligen med det. På lördag leder jag en stafettserie mellan 14-16. Platsen är Stadshallen i Lund, så dra med er alla barn och unga i er närhet och ge dem en upplevelse för livet.

Nämnde jag att alla arrangemang under festivalen är GRATIS?

Den store TV-stjärnan

Igår sände Kanal Lokal ett inslag med mig angående min och Dicks serie. Jag låter extremt självgod och ser väldigt fet ut, det är nog på tiden att jag går ner några kilon och jobbar på min ödmjukhet. Programmet finns tillgängligt på nätet HÄR 

Jag dyker upp ungefär sju minuter in i programmets tredje del.

Det har varit alldeles för lite urtidsdjur i den här bloggen på sistone!

Därför plockar jag fram en snabb liten sak från skissboken, kanske färdigställer jag den någon gång när jag inte känner mig lika stressad.

Sitter hemma i soffan och kämpar med mina deadlines. Teven står på för att hålla mig sällskap, Discovery channel visar ett av de underligaste program jag någonsin sett. Jag har ingen aning om vad programmet heter men det handlar om en snubbe som ska försöka överleva på olika ogästvänliga platser. Tydligen går hela hans strategi ut på att bita huvudet av så många djur som möjligt. På tio minuter har jag sett honom smaska i sig en krabba, en ödla, en orm, ett gäng myror, två sniglar, ett zebrakadaver och en gräshoppa. Dessutom har han testat att dricka sin egen urin och att krama ur vätskan från färsk elefantspillning. Undrar om den killen får ligga mycket...

Spark-i-röven-pojken

Då jag är alldeles för trött och stressad för att orka göra genomarbetat och förberett blogginlägg tänkte jag passa på att flagga för en av mina senaste favoritserier (för det är väl ingen som är intresserad av att se ett foto på min outfit?): Kick-Ass! 

Duon John Romita JR: och Mark Millar går inte av för hackor. Jag har varit en stor beundrare av Romita JR i åratal, tyvärr har han inte alltid haft så bra manus att jobba med, så är dock inte fallet med den här serien. Köp den, läs den, älska den!

Det är mitt i natten och jag sitter ensam i studion och tycker synd om mig själv. Min  handled är mycket bättre nu men den har gjort så att jag ligger efter med precis allting. Det är mycket förlorad arbetstid att ta igen. Nästa vecka har jag inte mindre än sju (!) workshops inplannerade. Nu måste få klart den första delen av Dick Harrisons äventyr innan helgen, det känns som att hela min tillvaro har kretsat kring den gode lundaprofessorn den senaste tiden. 

Jag har gjort en illustration för Malmö stad om inför det stundande kulturlovet, så här blev resultatet.

Under de senaste månaderna har jag ägnat stor tid åt släktforskning. Det är verkligen otroligt vilka typer man har i släkten. Ta bara den här killen till exempel; Snake-eyes Cooper (född Jan-Erik Wallin). Som den förstfödde sonen till emigranter växte han upp i det stora landet i väst. Under den stora depressionen lämnade han föräldrahemmet i Oklahoma och sökte sig till Chicago där hans hetsiga temperament snart gjorde att han hamnade i dåligt sällskap. Som en del av det mytomspunna Chicago Outfit blev han en av Al Capones närmaste män.

Då Capones kriminella karriär tog slut 1931 flydde Snake-eyes ut på landsbyggden där han till en början försörjde sig som mekaniker på en liten bensinstation, (han gick då under namnet John Johanson). Men snart började det klia i fingrarna på honom. Efter mindre än ett halvår som bilmekaniker återvände han till det kriminella livet igen (nu under namnet Bob Turtle) . Under de närmaste månaderna rånade han och hans nyfunne partner Richard Turd ett antal banker och postkontor i den amerikanska mellanvästern. Deras dyra vanor med (läs: bordellbesök och poker), gjorde dock att pengarna aldrig räckte särskilt länge. I slutet av 1933 hände så det som kom att sätta stopp för Snake-eyes karriär som bankrånare. Polisens spaningsledare Cliff McGuffin hade studerat rånarparets mönster och lyckades förutse var deras nästa kupp skulle äga rum. De han knappt mer än anlända till den lilla orten Retardation innan skottlossningen började. Turd försökte överlämna sig till rättvisan men dog i samma stund han öppnade bildörren (det är fortfarande oklart om han sköts av polisen eller Snake-eyes).

Svårt skottskadad lyckades min förfader klamra sig fast vid ratten  och på ett mirakulöst sätt undkomma lagens långa arm, (att han hade en låda dynamit strategiskt placerad i förarhytten hjälpte säkert). Efter att ha övergett sitt flyktfordon stapplade han ut i ödemarken där han slutligen svimmade av blodförlust. Han hittades av ett par förbipasserande mormoner som tog med honom hem till sitt samhälle. Detta kom att bli vändpunkten för Snake-Eyes. Efter att han frisknat till valde han att stanna kvar hos de fromma mormonerna, för första gången på många år gick han åter under namnet Jan-Erik. Han konverterade och gifte sig med den vackra Lymphonia Dart (efter en månad gifte han sig även med Margareth Twinkle och två veckor senare med Alabama Smith). Vid sin död 1989 efterlämnade han sig fem fruar, tjugotvå barn, trettiofyra barnbarn samt ett oräkneligt antal katter.

Lycka är - Jan Guilliou på en hoppstylta

Efter vad som endast kan beskrivas som den stressigaste perioden i mitt liv (hittills) har jag äntligen lyckats klämma in en ledig dag. Tro mig, det behövdes verkligen annars hade jag nog inte klarat hösten med livet i behåll.

En sak som gjorde mig extra glad var detta fejkade (?) tidningsomslag jag fick mailat till mig av Mattias Andersson . Under vårterminen undervisade jag honom (och några till) i serieteckning vid Karlstad universitet, trevligt att se att han tagit till vara på något jag pratade om. Kolla gärna in hans tecknarblogg, där finner ni även förklaringen bakom det underliga motivet.

Nu är det Iron-Man på dvd som gäller.

Kolla här va, en artikel om KONSTNÄREN Jimmy Wallin.

Konstnären Jimmy Wallin hör man inte av särskilt ofta, men när han väl gör väsen av sig så nämns ofta Staffanstorp i sammanhanget. Imorgon ställer konstnären Jimmy Wallin ut sina verk på Rådhuset i Staffanstorp. Ryktet säger att han strax kommer att skynda hemåt för att färdigställa den sista tavlan inför den stundande Kulturnatten.

Fick precis ett mail från Bud Grace som gör serien "Ernie", han skickade över ett par skisser han gjort föreställande mig och min käre vän Germund. Är vi inte snygga så säg?

Fick ett mail från Kanal Lokal om att det inslag de gjorde med mig för några veckor sedan, nu har det tydligen blivit dags att sända det. Mina Skånska fans kan njuta av att beskåda mig på teveskärmen medan övriga är hänvisade till internet. Jag har inte sett inslaget själv och har egentligen ingen aning om vad jag pratade om.
All info som behövs för att se programmet finns här nedan:

"Hej!
Du har medverkat i ett av våra reportage och jag ville bara meddela dig att det inslaget kommer att sändas ikväll kl. 18 i programmet ”Skåne idag” .
Programmet kommer att gå i repris under helgen och kommer även att vara tillgänglig på vår hemsida under rubriken ”Webb-TV”. För mer information får du gärna besöka vår hemsida på www.kanallokal.se"

Direktrapportering från bokmässan 2008!

Jag har sagt förut och jag säger det igen; Bokmässan är ett mycket underligt ställe. Var annars kan man byta religion på två sekunder...

... få direktkontakt med gud...

... träffa underliga kvinnor...

... eller James Bond?

Inte undra på att jag trivs så bra här!

Den store folkbildaren

Som den store människoälskare jag är har jag bestämt mig för att ge världen någonting den saknar - en erotisk ABC-bok! Och nbär jag ändå håller på kan jag väl se till att göra en på skräcktema också.

I början av året tog jag fram ett koncept för en serie med ABC-böcker för vuxna. Jag presenterade detta för de trevliga människorna på förlaget Nicotext och till min stora glädje (och uppenbara förvåning), nappade de på en gång. Texterna är på engelska och författade av amerikanska Lara Allen, illustrationerna står jag för. Och ja, hela projektet 'är en förevändning att få rita häftiga bilder.

De första volymerna i serien har nu fått fysisk form och börjat leta sig in hos bokhandlare världen över. En liten hög med böcker kommer att anlända till bokmässan i Göteborg nästa vecka, utifall någon nu skulle vilja ha ett signerat exemplar. Om bara min handled tillåter så går det även att få en teckning i dem.

De som inte kommer att besöka mässan kan införskaffa böckerna på någon lämplig internetbokhandel, exempelvis den HÄR.

Perfekt för alla de som känner att de behöver öva på alfabetet!

Tyck synd om mig!

I fredags började min handled protestera mot mitt yrkesval. Trots en försvarlig mängd smärtstillande medel och stödförband från armbågen och ner känns varje streck som en plåga. Mitt arbeta är anpassat till  två timmar åt gången, sedan måste jag vila handen ett tag. Sånt här är något som för eller senare drabbar de flesta tecknare, men måste det komma just nu när jag har så mycket jobb inplanerat den närmsta tiden? Strippen vittnar om att det leder till en viss kvalitésskilnad.

När jag inte tecknar apor...

... så tecknar jag superhjältar.

För alla er apälskare där ute

Kolla, jag är med på text-tv!

De senaste dagarna har varit ganska surrealistiska. Igår publicerade Sydsvenska dagbladet en artikel om den Tintininspirerade serie jag gör tillsammans med historieprofessor Dick Harrison.

Vanligtvis brukar jag inte prata med media om projekt innan de är färdiga men den här gången gjorde jag ett undantag. Efter att artikeln tryckts gick telefonen varm, jag fick inget jobb gjort på hela dagen (däremot fick jag in en del jobb men det är en annan femma). En reporter från tidningen Spegeln kom förbi och intervjuade mig och direkt efter det blev jag uppring av en tv-producent som ville skicka över ett team för att göra något inslag om mig. De kommer till studion om en timma så nu gäller det att städa.

Det verkar som att Dick också blir jagad av media just nu, bland annat av SVD.

Ibland är det bra att ha gäster, man tvingas städa och måste komma ihåg att ta på sig byxor fast det är lördag. Under helgen gästades min soffa av den kära kollegan Rene Engström. Hennes underbara dialekt och fantastiska sällskap var precis vad jag behövde för att stressa av. Mitt råd till alla er sönderstressade arbetsnarkomaner där ute lyder alltså; skaffa norrlänning, det hjälper.

Hela min skissbok är full med sånt här...

En gammal goding

En gammal barndomsfavorit i digital form, bara för att jag hade lust att teckna honom.

Jag kan verkligen inte sluta teckna apor...

Förra veckan damp det senaste numret av gratistidningen "Vårt Malmö" ner i väldigt många skånska brevlådor. I tidningen kunde man, utöver en rad intressanta artiklar, läsa en skämtruta jag gjorde om Malmöfestivalen. Då jag antar att många av mina bloggläsare inte är Malmöbor har jag valt att lägga upp mitt bidrag i den digitala världen. Har ni missat tidningen slapp ni se fotot av min expanderande dubbelhaka, känn er lyckligt lottade.

Lägesrapport

De senaste veckorna har varit så fulla av arbete att jag knappt ägnat bloggen en tanke, nu ska jag dock försöka ha en (hyfsat) ledig helg innan det är dags att hugga tag i nästa åtagande; att illustrera en bok skriven av allas vår egen Bert Karlsson. Men innan dess tänkte jag ge en sammanfattning av hur min tillvaro ser ut just nu;
Utställningen i Staffanstorp blev mycket lyckad, jag trivdes som fisken i vattnet med ungdomarna och den stora uppskattning vi fick från besökarna värmde verkligen. Jag längtar redan till nästa sommar, då lär det bli ännu häftigare. Då blir det sex veckor i konsthallen med ett mycket fantasieggande tema (jag planerar bland annat att konstruera en tre meter hög flugsvamp).
Den här veckan har jag (till min egen stora förvåning), sysselsatt mig med att teckna av folk under Malmöfestivalen. För tio år sedan var jag så trött på att teckna karikatyrer att jag var nära att lägga pennan åt sidan för all framtid, jag var helt övertgad om att jag aldrig någonsin skulle teckna offentligt igen. Men nu satt jag alltså där igen, under en tältduk med en lång kö av förväntansfulla människor framför mig. Tidningen "Vårt Malmö" hade anlitat mig för att göra digitala serieporträtt av intresserade festivalbesökare och döm om min förvåning då jag upptäckte att jag stortrivdes med uppdraget. Jag hade helt glömt av vilken otroligt positiv respons man får av att sitta och göra något som gör människor glada!
Hela veckan har jag gått omkring med en småleende på läpparna, inte ens en sådan sak som ett massivt datahaveri har fått mig ur balans.

En sak som däremot grämer mig är att jag fortfarande inte fått någon klarhet i vem som skickat mig den anonyma Fantomenskissen. Efter att ha avverkat en rad olika misstänkta är det just nu min gamle vän Christian Hoel som står överst på listan.

Utställningen i Staffanstorp har fått en hel del fin press de senaste dagarna. Idag kan morgonpigga skåningar njuta av en intervju med mig i TV4s lokalnyheter. 

Inslaget kommer även att dyka upp på nätet under dagen. Följ den här LÄNKEN så hittar ni dit.

Fortfarande ingen klarhet i vem den mystiske brevskrivaren kan vara. Så väl Pidde Andersson som Daniel Ahlgren nekar till att det skulle vara någon av dem. Listan över misstänkta blir allt kortare. Kan det månne vara vara den där Radar som brukar kika in på bloggen emellanåt?

Ett mystiskt brev

Igår fick jag ett mytiskt brev med den fysiska postgången. En anonym avsändare har skickat mig en handkolorerad omslagsskiss föreställande den Vandrande vålnaden som iträder sig rollen av grekisk staty. På baksidan av teckningen kan man läsa följande "Omslag - the Phantom - Lakoon - vad tror du? - dramatiskt?". Då det hela saknar avsändare så vet jag inte heller riktigt vad det är meningen att jag ska göra med bilden. Vill den mystiske brevskrivaren att jag ska komma med ett utlåtande eller är det ett förslag på ett omslag jag kan färdigställa till tävlingen? Jag känner inte igen handstilen på vare sig kuvertet eller teckningen, poststämpeln på baksidan är oläsbar så jag har ingen aning om från vilken del av landet den kommer. Det finns ingenting i teckningsstilen som ger mig några ledtrådar heller. Frågan kvarstår, vem är denne mystiske brevskrivare? Min skarpa detektivhjärna säger mig att det är någon som 1. Besitter vissa teckningskunskaper men antagligen inte har det som sitt yrke (då hade jag väl ändå fått en utskrift och inte ett original) 2. Har tillgång till kopiator 3. Personen ifråga har någon typ av vattenfärg/akvarell hemma. Detta innebär att det antagligen rör sig om en hobbytecknare eller en förälder 4. Har en del, åtminstonde grundläggande kunskaper om konsthistoria.

Så vem är det då som gjort skickat mig teckningen? En fågel? Ett plan? Pidde Andersson?

Sommar = Staffanstorps Konsthall

Under de kommande tre veckorna arbetar jag som konstnärlig ledare för en grupp ungdomar i Staffanstorp. Tillsammans ska vi snickra ihop en utställning på temat "Efter katastrofen". För att de ska komma i rätt sinnesstämmning har jag bokat in en del filmvisningar, igår kollade vi på "Mad Max" och idag var det "Barefoot Gen" som gällde. Endera dan ska jag klämma in "Apornas Planet" också. Utställningen går under namnet "Vad händer sen?" och har till och med fått en egen BLOGG där både jag och de medverkande delar med oss av våra tankar.

Den joggande vålnaden

Blev tipsad om att det amerikanska förlaget Moonstone annordnat en tävling där det gäller att göra ett omslag till deras nya Fantomentitel. Då den vandrade vålnaden var en stor favorit under det tidiga 1990-talet kunde jag inte hålla tassarna borta.
Tänkte lägga upp bilden i olika stadier av färdigställande så att alla nyfikna Fantomenentusiaster kan se det växa fram. Det här är dock inte grundskissen (som mötte sitt öde i en tragisk kaffeolycka) utan en clean-up.
Jag kommer att jobba vidare en del på djungeln, vill ha den mer djup och levande. Sedan gäller det att bestämma hur jag ska tuscha den också, då det här är en stil som jag normalt sett inte arbetar i så känns det lite som att lära sig teckna på nytt igen.
Nåja, det får bli som det blir, antagligen lär jag sabba allting i färgläggningen sen.

KUK - ett världsarv

Jäpp, det är faktiskt sant. Unesco har äntligen lagt Kuk på sin världsarvslista, och det var verkligen på tiden om ni frågar mig! Det finns så mycket som vi kan lära oss av Kuk, Kuk är något av det mest fascinerande som finns, och inte nog med det - Kuk är vackert också!
Givetvis snackar jag om fyndlatsen vid Papua i Nya Guinea vad trodde ni egentligen? Kuken?
För de av er som ännu inte bestämt vart ni tänkt tillbringa er semester rekomenderar jag en resa till Kukträsken, skicka mig gärna ett vykort när ni är framme.

Ännu ett visitkortsmotiv

Har fortfarande inte riktigt bestämt mig för hur det nya visitkortet ska se ut.
Vad tror ni, får jag brinna i helvetet om jag använder den här?